- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
120

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

hus, påle och lifstidsfängelse. Genever och Svensk konjak
föda mened, och åtföljas af slupstock och galge; och
pimp-lande hela dygnet om undviker ej sjelfmord, stegel och
hjul’).

Nu inträdde den ena ledamoten efter den andra, och
den instruktiva föreläsningen gick till ända. Ordföranden
inlog sitt säte framför ett slags altare, på hvars framsida
en upp- och nedvänd butelj stod målad med underskrift:
ne gutla supersit. De öfrige ledamöterna togo sina
platser på sidorna. Språkmästaren ställdes midt på golfvet och
förhördes. Grossörskan svarade för det mesta i hans ställe.
Ceremonien var för Öfrigt högst enkel. Ordföranden höll ett
varnings- och uppmuntringstal till recipienten, alt föra ett
nyktert och måttligt lefverne, räckte honom derpå ett glas
med tillägg: »för att småningom aflägga missbruket af
spirituösa, pläga vi smälta en droppa lack i glaset för hvarje
gån g vi begagna del. Detsamma åligger äfven er.» Härpå
framräckte vaktmästaren lackstång ocb ljus, då ordföranden
anmodade språkmästaren, att med egen hand och till
bekräftelse på sin ingångna förbindelse, smälta en droppe i
glaset.

Då han länge stod och fumlade, sprang grossörskan
fram under yttrande: »vänta, jag skall hjelpa herrn»; hvarpå
hon satt en stor lackpladask i botten af glaset. — »Se så!»
tillade hon, »behåll nu glaset, och», vändande sig till
ordföranden under en nigning, »jag skall noga vaka öfver
föreskriftens iakttagande.» — Derpå skref språkmästaren sitt
namn under stadgarne, och ceremonien var slutad.

Sålunda blef det bekymret stilladt. — Man fortsatte
resan. Under tiden lät språkmästaren, för atl göra pinan
kort, som han sade, esomoftast droppa åt sig i glaset, så
att det snart såg ut som »en enda omätlig tulpan,
uppglödgad i vällust af lackets sultan.» Bacchus stod der
redan med halfva lekamen öfver brädden, färdig att hvar
minut taga öfverbalansen ocb stupa ur sin lilla, trånga
omgifning, hvilken, likt korall-öarne i Söderhafvet, hvarje
ögonblick mer och mer böjde sin röda botten. Grossörskan
å sin sida var ej härmed missnöjd. Efter utseende skulle

*) Tyckes v»ra ett utdrag ur Hälsomätarrn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free