Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
språkmästaren, på delta sätt, innan aftonen öfvergå till den
nyktraste af alla varelser. Hon kunde härigenom påräkna,
att, liksom i triumf, med rentvältad själ och ombylt till
ett nytt kreatur, infora språkmästaren i den
vattenombru-sade och benyktrade staden Norrköping.
Intet märkligt passerade for Öfrigt under loppet af bela
förmiddagen. Solen framlopp utan afbrott på sin bana, och
grossörskans kalesch på sin. Båda täflade om, hvilken först
skulle hinna målet. Den förra åkte förbi sina molntappar;
den sednare sina skogstoppar. Den ena körde ofvan den
himmelsblå Themsen; den sednare under genom tunneln.
Mellan dem båda sväfvade himmelens foglar, glada och fria,
med lika god och farbar väg åt alla väderstreck. Den nya
sekten hade komponerat sig i trillvagnen. De väckta
själarne hade dock hvar och en för sig sina egna betraktelser.
Dansmästaren sof väl icke, men tänkte i stället, hvilket
stundom har ett utseende af sömn. Annette satt förtjust
och öfversäll vid hugkomsteu af månskens-försäkringarne,
samt att hon möjligen skulle blifva slägt med f. d.
kejsarinnan Marie Louise af Österrike. Hon författade idel
pasto-raler. Hon såg en treflig rödmålad hydda, med hvit
stenfot och dito skorsten, vid foten af en yxläggebeslrödd kulle,
kring hvilken en susande bäck lindade sin silfverarm,
be-prydd med doftande blomsterkedjor, fullsatta af fjärilar och
daggjuveler. Ur bäcken uppdrog hon det snöbvilaste linne,
som vaggande hängdes på ångande syrener och blommande
hagtorn. Grönsiskor och hämplingar sutto i topparne, och
sjöngo visor om kärlek och vår, om myrthenbäddar och
månskenskyssar. På den frodiga ängen, beväxt med
elg-gräs, bullerblomster, välluktande valeriana och skogsgeranier,
gick en maklig ko, vände på den mörkbruna nacken,
klingade med sin skälla, såg hedersam ut, som en prostinna,
och kom så vänligt nosande till grinden, när man ropade:
»Rosenblomman min!» Längre bort till venster uppstack
en spegelklar sjö, i form af en gräddskål. Björkarne stodo
med sina grenar och metade i vågorna, och dufvorna, som
flögo deröfver, färgade luftrymden med sina ljusblåa vingar.
Sjelf satt hon i dörren af kojan med sin älskade språkmästare,
såg solen förgylla dagen och månen försilfra natten, hörde
bäckens sus och fogelns qvitter, och lekte med blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
