- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
123

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

»lefva så nyktert som du lefvat, så kommer du, innan du
dö’r, att utdricka minst en så stor portion vatten som denna
sjö? Hvad skall det bli af dig, du arma Botte, med så
mycket vallen i magen?» — Han böljade köra långsammare.
Böljorna som sqvalpade vid stranden, liksom tillliviskade
honom : »Skål vår bror och vän! Det fägnar oss, du lefver
än, och vi få dricka om igen. Din skål, vår vän?» Och
nu när den höga och täta alléen insveple honom i sina
skuggor, och solen dog undan bakom stenhusen, och
flamman och röken uppstego från masugnen, dånet af strömmen
och tjutet och gnislet af bäljar och borrar och kolkärror
trädde honom till mötes, förekom det honom, som fore han
på den stora vägen till fördömelsen, törstig, magtlös,
vattensjuk och evigt olycklig. — »Så må jag då här», bifogade
han till sin förra betraktelse, »innan jag för evigt sjunker
ned i det tysta, läska mig för sista gången.» — Han höll,
framträdde till grossörskan, hvilken ifyllde, hvad som
återstod i glaset. Han drack, men under en djup suck;
lackstången framtogs och nu föll den sista heta droppan och
tillmurade eller tillackade och förseglade för evigt källan
till den lifgifvande nektarn. Glaset var fullt till brädden.
Lika hett som det smälta lacket föll i glaset, föll äfven
bedröfvelsen på Bottes hjerta, och vidgade ett svidande sår,
hvilket måhända aldrig, aldrig kommer alt läkas.

En annan anledning än språkmästarens törst verkadé
äfven till uppehållet. På andra sidan bron, som går öfver
slrömrännan vid sidan af borrvinden, höll en mängd stora
öfvertäckta vagnar och nästan tillstängde vägen. Det var
några utländningar, som med sitt menageri af djur och
andra kuriosa, hvilket de hade att visa, ernade sig till
Norrköping och till den instundande kanalhögtiden, för att
förtjena penningar. Som det drog ut på tiden innan de
makade åt sig, och lemnade den gula kaleschen och dito
trillvagnen rum mellan sig att komma fram, gaf detta
anledning att samtelige sällskapet steg af. Intresset att se
styckebruket och framför allt masugnen och öfrige
inrättningar, lockade jemväl grossörskan och hennes man alt taga
en halftimmas rast. Man spridde sig åt olika håll.
Emedan ulländningarne voro Fransoser, kom språkmästaren,
såsom landsman, snart med dem i samtal och bekantskap, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free