- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
124

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

resultatet blef, att de för intet ville visa honom och hans
resesällskap djuren och öfrige rariteter. Spräkmästaren
vinkade till Annette, och bad henne medfölja. Hårfrisürskan
märkte vinken, och anhöll mycket artigt att få göra
sällskap. De öfrige hade redan spatserat in åt masugnen.

Här voro apor, babianer, papegojor, zebra, piggsvin,
lejon, zibetdjur, markattor, Amerikanska rottor och Gud
vet allt hvad att bekika. Djurföreståudaren berättade för
språkmästaren, som sedan uttydde det på Svenska, »att
orsaken till hans uppehåll vid Stafsjö kommit från en babian,
eller en urang-utang, hvilken förlidne natt aflidit, utan alt
man förr blifvit det varse. Detta vore en oersättlig
förlust, emedan denne hade varit den största, som någonsin
blifvit skådad i Europa, stod dessutom målad på hans skylt
èller tafla, hvilken han, utan att låta ommåla, ej kunde
begagna, äfvensom på de tryckta affischerna samma
urang-utang eller skogsmenniska omförmäldes med alla sina
utmärkta förmögenheter och talanger. Han hade ej velat
förlora denna klenod för 1000 louisdorer.»

bland sällsporda skådeting, som han nu äfven
förevisade, voro tvenne ynglingar, med ryggarne hopväxta mot
hvarann. Det var rigtigt hjertskärande att se de båda
fångarne med sina två viljor i en kropp. När den ena ville
åt öster, ville den andra styra åt vester. Men hvad
naturen fråntager i ett, återskänker hon med fördubbladt mått
i ett annat hänseende. Den ena var visserligen ful, något
snedmUnnt och vindögd; men så utmärkte sig den andra
destomer genom sin ovanliga skönhet. Ju längre man
betraktade honom, ju mer förtrollade och intog han. Långa,
mörka, buckliga lockar hängde behagligt och ledigt ned
öfver de hvita axlarne, och rullade soin vågor öfver en
ala-basterhäll. Ansigtshuden var bländande, likasom händernas.
En frisk purpur, lifligare än rosens, sminkade de fylliga
och skälmskt gropiga kinderna, och ur ögat blixtrade en
eld, som förtärde utan att förtäras. Med ett ord, han var
ett verkligt under af skönhet. Annette stod vid denna
anblick drömmande, och hårfrisörskan rent af handfallen. Den
sednare kunde omöjligen aflägsna ögonen från det intagande
föremålet, och för första gången rörde sig i hennes bröst
po mägtig känsla af förtjusning. — »Herre Gud!» utropade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free