- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
127

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

vingar, enligt det med svartkrita i pannan afprickade
utkastet. De pröfvas likaledes med cirkeln och vattenpasset.
Slutligen borttvättas kritan, och pannan poleras med eau de
Cologhe. Hårfrisörskan niger, och förkunnar att allt är
färdigt. Grossörskan skådar sig med sjelfförnöjdt välbehag i
spegeln, vrider hufvudet åt alla sidor, gör en och annan
liten anmärkning, som vid förklaringen förfaller, och slutar
med att finna det hela smakfullt och väl ordnadt.

Emellertid hvilar det frodiga Ostergöthland nedanför i
sin höstliga prakt. Staden Norrköping sitter i sitt fjerran
bland gyllene kornåkrar, som en grossörska i sin gula
ka-lesch, och bär sina glimmande torn på hjessan, likt
instuckna hårnålar i en nyss ajusterad frus eftermiddags paryr.
Solen sänker allt mer och mer sin strålande lodlinia mot
pannan af de vestra bergen, medan en triangel af tranor
afspeglar sitt vattenpass i den till venster glittrande
Bråviken. Svalorna ligga spridda i den blå rymden, som små
prickar af svartkrita, och fjerran ifrån höres det döfva
bullret af Motala ström.

Man fortsatte resan; men knappast bade man uppnått
slutet af den krokiga backen och hunnit neder på det släta,
förrän man stötte på den nya sekten i trillvagnen, i det
mest förstörda skick man kan tänka sig. Annette stod
jern-rande och gret vid sidan af en njuponbuske, dansmästaren
låg kapprak på en gräsplan, och gapade som en aborre,
och språkmästaren gick emellan njuponbusken och
dansmästaren, och bara rasade och svor. Man höll och frågade
efter orsaken. Annette kunde ej tala för gråt,
språkmästaren kunde ingen förstå; det återstod att vända sig till
dansmästaren. Han berättade under en klagande ton, det
språkmästaren kört benen af honom. — »Det är icke sannt»,
utropade denne, »jag icke köra ben af dansmästare, dans>>
mästare sjelf hoppa benen af sig.» — »Ack! han är pirum»,
pustade denne, »han vet icke hvad han säger.» — Nu blef
grossörskan bragt alldeles i furioso, isynnerhet då hon hörde,
det språkmästaren ej längre kunnat hålla sitt löfte.
Språk-mästaren lät ej afspisa sig, men invände: »jag lofva låta
bli supa Sörmland, Ostergöthland supa mycket bra»,
påstående, att hans förbindelse ej sträckt sig längre än inom
Nyköpings län, och att ett nykterhets-sällskap der hade lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free