- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
128

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

så liten rätt att befalla öfver ett annat landskap och dess
invånare, som en landshöfding i Carlskrona kunde
kommendera öfver någon person i Norrbotten.

Saken var nu bragt till det yttersta. Syndaförlåtelse
kunde ej mer väntas. Domen afkunnades, att
språkmästaren för evigt skulle förvisas från grossörskans hof. Det
återstod att i bast besluta någon kraftig åtgärd med
dansmästaren. Att han ej kunde stå, än mindre dansa, det
såg man; men huruvida benbrott eller endast vrickning var
skedd, visste man ej. Sannt var, alt han hoppat af, men
språkmästaren hade i detsamma kört ikull. Nu framträdde
skjutsbonden och gaf det rådet alt lägga dansmästaren,
nedbäddad i hö, i trillvagnen och köra honom till en gubbe,
som bodde vid en biväg in i skogen. Denne var mycket
klok på benbrott, hade lärt sin konst hos Kisamor eller
Kisafrun, och kallades allmänt Kloka Gubben i Skogen. Han
hade för ej länge sedan läkt en skjutsbonde, hvilken under
en dylik färd brutit lårpipan af sig.

Sagdt och gjordt, dansmästaren upplyftades och
nedbäddades i trillvagnen. Språkmästaren tog till ordet och
frågade, hvartåt vägen bar till Kloka Gubben. Bonden
pekade med handen inåt skogen och beskref stället. I
ögna-blicket var språkmästaren uppsprungen i sätet, och innan
någon menniska hunnit få fram en enda fråga, hvad ban
ernade företaga, gaf han hästarne en klatsch, och åkte in
åt skogen i fyrsprång med dansmästaren, från hvilken
hördes ett klagande och jemrande ljud, hvars läten allt mer
och mer bortdogo i det aflägsna fjerran. Alla stodo häpna
och handfallna, grossörskan allramest. I tankarne ref bon
sig i hufvudet, och förstörde hela paryren. Återkommen
till besinning, utbrast hon: »nå! det mätle jag säga, en
sådan färd har jag aldrig i min lifstid öfvervarit. Men att
du ej kunde ropa, och befalla honom hålla, det odjuret»,
bifogade hön, vändande sig till grosshandlaren. — »Det var
så dags», genmälte denne, »då den omenniskan redan farit
långt för hin sin kos. Saken kan för det närvarande ej
hjelpas. Dagen är långt framskriden, och vi måste tänka
på att sitta upp och åka, innan mörkret öfverfaller oss.»

Man jemkade sig i ordning. »Hvar är hårfrisörskan?»
frågade grossörskan, vändande sig omkring. Alla gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free