- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
140

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uo

till Sverige att öfvervara kaualhögtiden. Då han, vid sin
vistelse i staden och under afvaktan på nämnde festivitet,
ej ägde någon beständig sysselsättning, förklarade han sig
med stort nöje vilja åtaga sig de tvenne
lärare-befattningarne, emot det arfvode som kunde finnas lämpligt. Hvad
timmarne beträffade, önskade han helst få ge lektioner tidigt
på morgnarne eller ock sednare på aftnarne, utom öns- och
lördag, då han af serskildta orsaker funne sig förhindrad.
Grossörskan ingick på anbudet med nöje, ackordet
uppgjordes ocb undervisningen skulle genast taga sin begynnelse.
Det låg någonting högst intagande i mannens väsende, så
att han, redan vid förslå anblicken, tillvann sig alla
hjertan. Grossörskan förbehöll sig likväl att sjelf, så ofta hon
behagade, få öfvervara lektionerna; hvilket bifölls. Den
unge mannens namn var Ambrosio.

Nu stundar en följd af sötebrödsdagar, hvilka jag
bäfvar för att teckna; emedan jag känner mina ringa krafter.
Del återstår alt fly till del höga beskydd, under hvars egid
jag utkastade planen till min roman. Vid foten af den
vördade statyn sätter jag mig neder: här i denna
grönskande kungsträdgårds park vill jag fortsätta min berättelse,
lifvad af flägten från högre verldar, och förnämligast från
dig, du glorvördigste! Värdes taga min bok i ditt höga
hägn och beskydd!

Man må tala så mycket man vill från altare,
predikstol och kongresser, med ocb ulan bok, mot skönheten;
det hjelper dock icke. Hon för med sig i skölden en
oemotståndligt segrande kraft. De modigaste hjeltar hafva af
henne blifvit slagna med ett enda ögonkast; huru mycket
mera eldfangdt, då tvenne skönheter träda hvarannan till
mötes. Colombine var högst intagande och den unge mannen
ej mindre. Första gången de sågo hvarannan, rodnade de
omedvetet och slogo ned ögonen. Båda förnummo en
underbart värmande flamma uppfladdra i sitl inre. Den
tilltog med hvarje förnyadt möte. Ingen kunde vara en
på-passligare lärare än Ambrosio; ingen en mera uppmärksam
lärjunginna än Colombine. Grossörskan satt och nickade
bifall, synnerligast åt det som hon förstod, nemligen dansen.

Men kärleken var ännu stum. Han hade hitintills talat
blott med ögonkast; ty antingen satt grossörskan ocb pri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free