- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
145

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

Återigen kunde grossörskan ej hålla munnen pä sig. —
»Del är en menniska, mill herrskap», utropade hon och
pekade på den stora babianen. — »Hvem vet icke det»,
svarade en af åskådarne, »del är ju Carl X.» — »Nej! det är
en babian», genmälde en annan. — »Det är hårfrisörskan,
som anammat min Flithiof», frampustade grossörskan, »jag
känner igen henne på de krokiga benen.» — Härvid föll
hon afdånad ned. Louvren var intagen och spektaklet slut.

Tidigt om morgonen dagen derpå inkom Annette till
grossörskan, och anmälde, med en hemlighetsfull min, att
ett fruntimmer stod i farstun, och önskade ett samtal med
fru grossörskan mellan fyra ögon. »Bed henne komma in i
kabinettet», blef svaret. Den fremmande inträdde.
Knappast hunnen inom dörren, föll hon på knä, och ropade
under djupa snyftningar: »nåd! nåd! min bästa fru! jag skall
villigt godtgöra alltsammans.» — Det var bårfrisörskan. —
»Hvar har du min Flithiof, din otäcka menniska?» frustade
grossörskan, med vredens eld i ögonen. — »Här i farstun,
nådiga fru!» — »Tag hit honom straxt», fortsatte
grossörskan. — Botgörerskan skyndade ut och inkom med en korg,
hvarur den lilla klenoden lyftades. Ack! ban kunde icke
mera gå på sina fyra ben. Han hoppade och spatserade,
som en annan menniska, rummet omkring på sina två, hade
glömt all sin Svenska och förstod endast Fransyska. Men
glädjen öfver ålerseendet var i alla fall outsäglig. — »Nå
huru hänger med allt det här tillsamman, min kära
bår-frisörska; det skulle jag ha mycken lust att höra», tillsporde
grossörskan. — Den sakfällda föll ånyo, under en slörtflod
af tårar, på knä, grossörskan tog henne vid handen, reste
henne upp och sade: »till saken, min bästa mamsell, det
der kan passa på theatern; men icke här.» -—
Hårfrisör-skan torkade sig i ögonen, kysste grossörskans hand och
derpå lilla Flithiof på munn, och förtäljde.

»Visserligen torde något hvar förundra sig öfver mitt
plötsliga försvinnande. Jag nödgas nu inför fru grossörskan
yppa det sanna förhållandet, och lägga, ehuru smärtande det
är, mitt hjertas svaghet i dagen. Under rastandet vid
Staf-sjö slyckebruk kom jag att få se tvenne ynglingar med
hopväxta ryggar, af hvilka den ene, en oöfverträffligt
vacker yngling, intog bela mitt hjerta. Jag kämpade flere

Dahlgrens Saml. Jrb. V. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free