- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
146

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

timmar Tör att qväfva min böjelse; men ju mera jag
sträfvade, desto våldsammare blef min passion. Jag beslöt, kosta
hvad det ville, att med det snaraste återse honom och om
möjligt vinna hans hjerta. Jag vet ej hvilken ond genius
for i min själ, vid uppträdet i Kålmårdsbacken, då
dansmästaren förlorade sina ben; men jag faüade det beslut, att
under den uppkomna villervallan oförmärkt smyga mig bort,
vända om till den vackra ynglingen och söka mig ett
en-gagement vid djurtruppen. Då jag såg, det
djurföreståndaren äfven hade en mängd iuöfvade hundar, tänkte jag i
min ondska på det illgrepet att taga med mig lilla Fiithiof,
för att blifva desto mera välkommen. Jag vandrade till fots
i skogen bredvid vägen för att ej blifva upptäckt, träffade
föreståndaren vid Krokek, lemnade honom lilla Fiithiof, och
blef anställd på det vilkor, alt jag skulle vid
representationerna utkläda mig till babian, alldenstund jag ägde, som
han sade, i alla fall ett omenskligt utseende. Så hårdt
detta vilkor var, nödgades jag dock beqväma mig dertill af
kärlek till den vackra Emile, och den sällheten att dagligen,
få vara i hans sällskap. Mig förbjöds alt gå ut, och ålades
jag för öfrigt hålla i största hemlighet, att jag var en
verklig menniska. Jag dresserades snart till den grad, att jag
utan möda kunde åbäka mig som ett djur. Publiken
beundrade babianens förstånd, och min husbonde inkasserade
på mig vackra penningar. På detta sätt har jag framsläpat
mitt mödosamma lif. Men till hvilka uppoffringar och
lidanden är ej kärleken i stånd!»

»En ännu hårdare börda trycker mig. Den vackra
ynglingen tycktes i början hysa vänskap för mig, nu hatar
och bespottar han mina kärleksförklaringar. Ett annat
hinder ligger jemväl i vägen. Jag vet ej, om jag utan
serskilda nådigt tillstånd kan fä gifta mig med honom, och
måste då i alla fall ha liksom tvä männer att försörja. Jag
ernår härom rådfråga högvördiga domkapitlet i Linköping.
Detta, fru grossörska, är i korthet min lefnadshistoria,
sedan vi sist träffades. Värdes tillgifva och förlåta mig!»

Efter en skarp straffpredikan erhöll synderskan
absolution, med vilkor, att så ofta behofvet kräfde, pä kallelse
besöka grossörskan och kläda henne och Colombine i håret,
förnämligast till den instundande balen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free