- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
148

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

Det var här den Kloka Gubben i Skogen bodde, och
dit spräkmästaren kuskade med sin dansmästare. Då
körvägen snart slutade, måste han hålla med vagnen under en
slokgran, och lägga dansmästaren på sin rygg. På detta
sätt marscherade ban fram till det röda huset, och nedsatte
sin börda i gräset. Ingen menniska var synlig, och dörren
till byggningen stod tilläst. Man ropade; men intet svar.
Språkmästaren gick af och an förtviflad. Den bittra tanken
förföljde honom oupphörligt, att han varit en vållande orsak
till dansmästarens olycka, och kanske blefve det till hans
död. Den sednare låg ideligen och jemrade sig. De
qvarlemnade hästarne gnäggade i skogen, och i en gran satt en
korp och framstötte sina hemska, ensamma läten. Någon
gång hven vindspolen i vassen, der en och annan gädda
slog.

Ändteligen syntes en liten, dvärglik figur, alldeles som
en tomtebiss, framskymta mellan buskarne. Han bar en
öfvertäckt korg på armen, en mängd örter i famnen, och
efter honom följde en flicka med en hop dylikt kram. Utan
att hälsa framstötte han vresigt och buttert, med sneglande
ögon på personen, hvilken låg i gräset: »hvad är det nu
för upptåg igen? Aldrig låta menniskorna mig få vara i
fred, liksom jag skulle vara hela verldens doktor.» —
Härpå nedsatte han korgen i gräset, öppnade locket och
utplockade den ena huggormen efter den andra. — »Jag skall
väl se, om jag har dem alla i behåll, så att ingen krupit
bort; ty då förföljer mig en sådan i sju år. Jo, det är
ganska rigtigt.» — Sedan grep han dem ånyo om nackarne,
och instoppade dem. — »Bär in korgen i kammaren», sade
han till flickan, »och tag äfven med dig örterna, hvilka du
utbreder i skuggan på det utlagda täcket.» — »Kära berre,
eller hvad jag får säga», frampustade dansmästaren, »kom
och hjelp mig.» — »Jag är ingen herre», mumlade gubben,
»jag heter fader Pehr.» — »Lika godt, bästa fader Pehr»,
genmälde denne, »jag bar brutit af mig benen.» — »Hvem
kan hjelpa det», sade gubben i snäsande ton; »den som
brutit af dem, får väl också sälla ihop dem igen.» — »Det
har jag ly värr gjort», suckade språkmästaren, och såg högst
bedröfvad ut. — »Det var ett ganska fult arbete af er,
hvilket ni kunnat låta bli», puttrade gubben. »Tror ni man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free