Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
yxar till menniskoben likaså lätt, som man hugger sig en
ny fimmerstång i skogen?»
Fremlingarne började nu båda att bedja. — »Hvilka
herrar äro ni då», genmälde gubben, »kanske oregerliga sällar,
sådane der som supa och sedan köra omenskligt, samt
förderfva både kreatur och sig sjelfva?» — »Jag är en
dansmästare frän Stockholm», qved det i gräset. — »Då lärer
ni ha dansat ut», gaf gubben till svar. »Sådane kan
verlden ganska väl umbära; hon har minsann icke många rosor
att dansa på. An ni då», fortfor gubben och såg med skarpa
ögon på språkmäslaren? — »Det är en suput!» svarade en
ihålig röst ur en bergsskrefva midt emot, och
språkmästaren sjönk mot marken af förskräckelse, utan alt kunna
framföra ett enda ord. — »Ser ni», sade gubben med en
högtidlig stämma, »der icke menniskorna vilja svara, skola sjelfva
stenarne vittna, och bergen och fjellarne. För
mensklighetens skull vill jag emellertid söka hjelpa er. Lovisa»,
nu ropade ban till flickan, »gack ner efter friskt källvatten,
och tag fram linne.» — Benbrottet undersöktes, spjelades,
den sjuke inbars och lades på en halmmadrass, med
tillsägelse att hålla sig i horizontel ställning, ’ej röra på sig,
samt för öfrigt gifva sig lid och tålamod.
Språkmästaren var liksom kommen i en annan verld.
Allting på stället föreföll honom mysliskt, underbart och
trollikt, ända från de hväsande huggormarne i korgen, till
den ihåliga åskviggen, som låg ocb solade sig bredvid en
magnetsten i fönstret. Isynnerhet blickade han med en viss
bäfvan åt berget, hvarifrån den osynliga rösten hade låtit
höra sig. Sedan det blef skumt om aflonen, tordes ban
knappt sticka ut näsan, af fruktan att stöta på något troil
eller otyg. Den mesta tiden tillbragte han vid
dansmästarens säng. Gubben var fåordig ocb snäsande, vandrade
bland sina örter, flaskor och burkar, och någon gång var
ban ute hela natten, samt hemkom först om morgonen. Man
visste ej, hvad han gjorde eller företog sig. Emellanåt
besökte han sin patient, hvilken han efter hand började
behandla med mera mildhet, såg om hans ben och läste
deröfver åtskilliga mystiska ord, under det han lade en svart
käpp, fullritad med besynnerliga figurer och karakterer, öfver
det sjuka stället. Hans dagliga erinran till språkmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
