- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
152

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

Vid nedstörtandet gnistrade det för språkmästarens ögon,
som hade en afgrund af flammor öppnat sig. Genom öron
och munn infrusade en ström af vatten. En skock änder
flög med smattrande vingar upp, och förekom honom som
en mängd helvetes andar, hvilka sväfvade öfver hans hufvud.
Visserligen kunde han simma; men mörkret förhindrade
honom alt se, och att komma i land vid den brådstupa hällen
var omöjligt. Han låg länge och kraflade fram och åier,
pustade och frustade, då han tält bredvid sig hörde en
stämma, hvilken ban igenkände vara gubbens: »hvem är
det, som så sent plaskar i vassen?» — »Det är jag.
olycklige satan», suckade språkmästaren. — »Hvad gör ni så
sent på natten i vattnet? Intet ser ni att ta några
abor-rar nu?» — »För Guds skull hjelp mig», skrek
språkmästaren, »annars sjunker jag!» — »Jag tänkte ni kunde gå
på vattnel», svarade gubben med en likgiltig ton, »då ni så
här i kolsvarta natten roar er med promenader i det våta,
hvilket ofta nog är svårt alt komma under fand med, äfven
på ljusa dagen. Emellertid kan ni fatta tag i den här årån,
så skall jag försöka meta upp er.» — Språkmästaren kom,
efter mycket sprattlande och pustande, upp i farkosten,
alldeles genomfrusen och lungblöt. — »Hvad har förmått er
att söka sjön så sent», återtog gubben? — »Jag gick litet
vilse», pustade språkmästaren. — »Du ljuger», ropade den
ihåliga rösten från berget. — Vid detta utrop var
språkmästaren, fattad af ny förskräckelse, hardt nära att ånyo
kasta sig i sjön. — »Låt bli», sade gubben, ocb höll
honom tillbaka. »Det är en god dag i morgon, och sjön,
som jag hoppas, står då ännu qvar till er tjenst på samma
ställe!»

Kallsuparne i vattnet hade emellertid den mest
kraftiga inverkan på- språkmästaren. Morgonen derpå var han
så kränk i alla ledamöter, som skulle han varit i krakel
på någon marknad, och fått en dugtig påpackning.
Härmed förenade sig en häftig feber, hvilken strödde glöd på
kinden och eld i ådrorna. Han måste, med elt ord, intaga
sängen, och, vis à vis* dansmästaren, slefva i sig icke ur
den stora buteljen, som hade den talande anden i sig; men
ur en spilkum, hvilken var bitter som malört, och ägde i
sig åtskilligt, som kallades medikamenten Men ej nog här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free