- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
153

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

med. Han hade jemväl blifvit så gastkramad till själen, att
blotta ålanken på något spirituöst kom honom alt skälfva
som ett asplöf. Ja, febern yttrade sig i begynnelsen
stundom så häftigt, alt han yrade, hvarunder han ej såg eller
talade om annat än troll och spökelse. Efler några dagar
aftog sjukdomen. De båda patienterna qvicknade vid.
Dansmästarens ben begynte röra sig, och språkmästaren att tala
förnuft. Medan de sålunda lågo och tillade på
hvarandra, med ömsesidiga förfrågningar öfver hvarandras
hälsotillstånd, berättade dansmästaren, till tidens fördrifvande, sina
lefnadshändelser, hvaraf vi här vilja lemna ett kort utdrag.

•Man har alltid förebrått mig», började han, »att jag
varit ett kålhufvud. Redan som barn hälsades jag af mina
föräldrar med denna titel, och under skolåren af magistern,
hvilken hade sig uppdragit att plugga förstånd och
gudsfruktan i mig. Slog jag sönder något, så hette del:
hvilken kålstock! Kunde jag ej min läxa, så dundrade det
alltid, under karbasens smattrande: hvilket kålhufvud! Länge
har jag eftertänkt anledningen härtill, dä jag slutligen
funnit det i följande faktum. Det är bekant, att man i
hufvudstaden vanligtvis uppköper om lördagen, hvad han
behöfver för de följande dagarne i veckan. Denna häfdvunna
sed iakttog äfven min mor, och var som bäst stadd i detta
ärende, då ett vigtigare kom emellan. Hon hade köpt en
stor klädkorg hvitkål, och skulle just begifva sig hem, då
hon på roddarbåten gaf till ett högt anskri. Hvad sedan
hände, vet jag ej; men när hon hemkom, hade hon tretton
i stället för tolf hufvuden i korgen. Från detta ögonblick
tycktes jag hafva antagit frändskap med kålstockarne.»

»Jag skulle emellertid studera; ty så var söta mammas
vilja. Mina föräldrar voro förmögna, och ingenting
sparades i och för detta ändamål. Jag vexlade den ena privata
undervisningen mot den andra; än skulle jag ha informator
hemma, än gå i så kallad pension. Jag lärde mig nästan
intet, utom pojkstreck och att slösa penningar, för hvilka
jag aldrig behöfde göra redo. Mina lärare berömde mig
hemma, såsom ett snille, emedan de frikostigt belönades; men
i skolan var och förblef jag ett kålhufvud. Ingen är
emellertid så dum, att han icke kan bli student, det kan jag
bevittna. Det gick visserligen krasligt i min student-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free