Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
samlade växter.» Den fremmande gjorde härvid en
vördsam bugning for gubben, och androg, att han hade ett
högst vigtigt ärende att anförtro honom. Gubben besvarade
hälsningen med aftagandet af mössan; men salt för öfrigt,
alldeles som en professor i sin katlieder, stilla på stolen.
Engelsmannen fortfor: »jag är Engländare och hertig af
Weslsex, har i många år vistats på resor, och slutligen
kommit till detta land, förnämligast alt bese den
märkvärdiga kanalen, samt att bivista den instundande
högtidligheten. Orsaken till mina mångåriga resor har legat i
sträfvandet alt återfinna en son, hvilken, i sin spädaste ålder,
blifvit mig frånröfvad, och efler hvilken jag ännu icke
förmått upptäcka det ringaste spår. Likväl har jag ej
uppgifvit allt hopp. Under min resa genom dessa trakter har
man sagl mig, att här skulle bo en man, kallad den Kloka
Gubben i Skogen, hvilken skall veta mera än andra, samt
äga förmåga att utransaka förborgade ting. Jag har ofta
i mitt fädernesland hört, alt i Sverige, och besynnerligen i
Lappland, dylika vise skola finnas. Detta bar gifvit mig
anledning att besöka stället, med auhållan, om möjligt är,
att bos er, vördade gubbe, få någon upplysning rörande
min son, huruvida han lefver och hvar han vistas.»
Gubben teg, och såg med genomträngande blickar på
hertigen. — »Han förslår ej språket», anmärkte
språkmästaren; »men jag skall försöka vara tolk.» — Härvid
upprepade han Engelsmannens anhållan. Gubben svarade: »min
herre tar allt för mycket vilse, om han föreställer sig, att
jag vet mer än andra. Tvertom nödgas jag erkänna mig
långt okunnigare än de fleste. Icke heller är det
tillbörligt, att en varelse, som blott är sloft och aska, söker
forska i sådant, hvilket endast är en högre magt förbehållet
alt känna. Menniskan bör vara nöjd med det
kunskaps-mått hon erhållit, och lära sig just härigenom ännu mer
att slärka sin tro på en försyn, hvars allmagt, der hennes
förmåga slutar, vidtager till vårt sanna bäsla. Jag kan
alltså i intet afseende tillfredsställa er.»
Engelsmannen såg vid detta svar högst bekymrad ut.
Språkmäslaren ingaf honom mod, i det ban yttrade: »låt ej
afskräcka er vid den första vägran. Sådant är gubbens
vanliga lynne. Han ger nog med sig, blott man envisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
