- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
158

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

Att han Sr trollkarl, det vet jag bestämdt, och eger sjelf
derom en påtaglig erfarenhet. Fortfar endast i er begäran;
släpp honom ej i första kastet, och ni vinner er|önskan.»

Hertigen, häraf uppmuntrad, förnyade sin anhållan, och
androg såsom ett kraftigt skäl, »att det i annat fall kunde
hända, det sonen vid faderns frånfälle blefve arflös, i thy
hertigen ägde en högst betydlig förmögenhet, hvilken, i så
fatta omständigheter, skulle tillfalla en ovärdig slägting, en
utsväfvande yngling, som länge stämplat sig till en
skamfläck för hela familjen.» — »Men», invände gubben, »om
det också vore en möjlighet att förmå utforska hvad ni
begär, på hvad sätt vill ni igenkänna honom? Han var ju
blott ett litet barn, då han bortröfvades, och huru hastigt
förändrar ej en menniska utseende!» — »Derpå» svarade
Engelsmannen, »äger jag ett ojäfaktigt bevis. Naturen har
sjelf utmärkt honom framför tusende andra. Han har här
fram i nacken ett födelsemärke, som föreställer en
sviskon-kärna.» — »En sviskonkärna», utropade gubben och for
upp från stolen, »det var besynnerligt. Hur gammal anser
ni honom vara?» — »Några och tjugu år», svarade
hertigen. — Gubben teg en stund, såg mycket djupsinnigt ned
i golfvet, tog sig då och då om pannan och yttrade
slutligen: »få menniskor har det blifvit förunnadt att intränga
i det förborgade, och sådane försök äro ej att leka med.
Likväl, för att göra er en tjenst och kunna befordra en
inedmenniskas framtida väl, skall jag söka göra mitt bästa.
Jag stall rådfråga min spiritus; 11 se, hvad den kan hafva
att säga mig.» — »Jo, den är god den, rar som guld»,
sade språkmästaren, med en hemlighetsfull min till
hertigen; »väl den soin ägde ett dussin sådane.»

Gubben gick, och Engelsmannen satte sig ned att
hvila. Naturligtvis vände sig samtalet förnämligast kring
den besynnerliga gubben. Hvem han egenteligen var, visste
ingen. Hvar och en ägde sin historia att berätta om
honom. Språkmästaren förtäljde, »att en dag en bondhustru
kommit gråtande ooh jemrande till gubben, med den bön,
att ban ville skaffa tillbaka trenne garnhärfvor, hvilka
blifvit henne frånstuJna, jemte en väf, som hon haft på bleke.
För att upptäcka tjufvens namn, hade gubben lagt på
golfvet ett upp- och nedvändt såll, och på dess botten tvenne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free