- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
159

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

nycklar. Härpå hade han uppräknat namn på de misstänkta
personerna, och när den rätta gerningsmannen nämndes, hade
sållet rört sig. Gubben hade då förklarat, att som tjufven
befunne sig många mil bort, kunde man svårligen få rätt
på honom; men till straff ville han slå ut ena ögat på
honom. Han hade då en thordags afton med kol ritat ett öga
jemte ögonsten på väggen, och med tre kopparnaglar, smidde
tre thordags qvällar, i tre slag, och under uttalandet af
vissa mystiska ord, slagit ut ögat på den brottslige.

Dansmästaren vidtog: »denna historia påminner mig om
en dylik, till hvilken jag under första dagarne af mitt
benbrott var vittne. En häradsdomare kom hit, att rådfråga
sig ungefär i samma ärende. Gubben inlyftade en valtenså,
och bad häradsdomaren titta deri, så skulle han få se
tjufven. Härpå tog ban en näfve korn, som vuxit genom en
dödskalle på en sädesåker, malde ett i sender mot soln på
en medhafd handqvarn, och då hälften voro malda, frågade
han häradsdomaren, om han såg något i vattnet. Gubben
fortfor emellertid att mala utan uppehåll, tills ungefar en
tredjedel var qvar, då han förnyade sin fråga. När ej mer
än femton korn återstodo, började synen i vattnet alt röra
sig; gubben malde då det aldra fortaste han kunde, alltid
insläppande ett korn i sender, tills häradsdomaren förvånad
utropade: »der ha vi honom»; — »Ja, ta fast honom då»,
sade gubben. Det var hans egen son.» — »Han har äfven
omtalat för mig», återtog språkmästaren, »huru man skall
göra en slagruta. Den skäres af hassel, vid
solståndsdagarne om sommaren. Man utsöker på trädet en sådan gren,
som är klyftig, hvarvid fyra ting böra iakttagas. l:o Att’
klyften icke är äldre än ett år, högst tvenne. 2:o Att
begge dess ben äro pä en och samma gång, ifrån en och
samma punkt utväxte. 3:o Att båda benen äro lika tjocka.
4:o Alt de äro bra räta och raka. Hvarest en sådan
finnes, är slagruta. Denna klyft afskäres en tum öfver
skillnaden af dess ben, med en obrukad, skarp knif, i ett enda
tag, på det ingen spjeikning må ske i slagrutan. Sedan
afskäres löfvet och små grenar så försigtigt, alt slagrutan
ej deraf skadas. Då delta är gjordt, är slagrutan färdig.
När den skall brukas, hålles den i händerna på det sätt,
att ändarne äro inknäppte i hvar sin hand, hvilka begge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/5/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free