Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
dygns fängelse vid vatten och bröd, samt uppenbar
kyrkoplikt. Näsan var sa godt som alldeles förderfvad.»
Man skrattade rätt hjertligt åt berättelsen, på hvilken
flere andra följde. Äfven Engländaren förtäljde åtskilliga
troil- och spökhistorier. Tiden förlopp, och snart sjönk
solen i skogen. Nu insteg med en högtidlig min den
Kloka Gubben. Vid hans inträde kläckte det i allas hjerta,
liksom hade ett högre väsende nalkats. Ingen tordes
till-spörja honom. Han sjelf började, vändande sig till
hertigen. — »Jag har sökt villfara er begäran. Någon stor
upplysning kan jag ej meddela. Min spiritus visste
ingenting. Likväl har jag sökt att forska i min trollspegel.
Beslutet häraf är förvaradt i denna rulle, hvilken ni för ro
skull kan gömma.»
Under en vördnadsfull bugning mottog Engländaren
det dyrbara sibyllebladet, med tillägg: »lefver då min son
ännu?» — »Han lefver», bifogade gubben. — »O! så är
jag då den lyckligaste af alla dödlige», utropade hertigen,
»då jag kan hoppas en gång återfinna den förlorade; men»,
tillade han efter en paus, »hvar skall jag söka honom?»
— »Det vet jag ej», genmälde gubben buttert och tort.
»Derom står ej något skrifvit i den svarta boken. Ni bör
vara nöjd med hvad ni undfått, och öfverlemna till en högre
magt alt bestyra o^ det öfriga.».
Nu drog hertigen en mycket dyrbar och med
briljanter besatt ring från fingret, samt räckte den åt gubben
med tillägg: »mottag detta ringa vedermäle af min
beständiga erkänsla, och såsom ett minne af en djupt sörjande
och saknande far, hvilken i tjugu år förgäfves hoppats
återfinna sin son.» — »Behåll er juvel», svaraded en Kloka
Gubben, »jag behöfver den icke, och vill milt öga njuta
af elt dylikt skådespel, äger jag det långt vackrare och
hvarje morgon förnyadt i daggens diamanter på dessa fält;
men då ni vill bevisa frikostigbet, så skall jag ta mig
dristigheten begagna densamma. Ni ser här tvenne gäster,
hvilka en tid varit mina patienter. De synas mer än jag
vara i behof af biträde. Gör mig den tjensten, då de nu
tillfrisknat, och för dem lyckligt och väl åter till sina
hemorter. Kan ni med någon liten silfverkrycka understödja
Dahlgrens Saml. Arb. V. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
