- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
167

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

vanvell, och den vackra ynglingen hatade ända till raseri.
Men alla de påplaggningar hon fick, uppäggade ännu mera,
i stället fur att afkyla, och hon tyckte sig ej äga några
oskaltbarare minnen än dem hon undfick af sin älskare, i
pannan och på kinderna. Då åskådarne voro tillstädes,
vågade hon endast med blicken följa sitt utkorade föremål;
men när menageriet var stängdt for fremmande, utgick hon
ur sin bur att samtala med sin älskling. Resultatet blef
alflid elt och annat slag pä oral, eller en och annan rep»
i ansigtet. Ännu en plåga tillkom. Den fula ynglingen,
hvilken hon å sin sida halade värre än pesten, tycktes i
stället bära den varmaste tillgifvenhet för henne. Aili det
granna och ömma, som hon sade till den vackra, tog den
fula åt sig.

Så stodo aktierna. Den ena dagen förgick efter den
audra, och hårfrisörskan kom ej en lumsbredd närmare
målet för sitt hopp. I detta beklämda tillstånd beslöt bon
alt söka råd hos någon lagklok. Hon öfvcrkom en så kallad
bränvins-advokat. Denna sofisticerade sålunda:
»hårfrisör-skan vore ej mer någon menniska. Hon lefde i elt
djur-menagcri, och stode sålunda icke mer under de menskliga
samhällenas konvenlionela, men under naturens egna, enkla,
oeftergifliga lagar. Djurföreslåndaren vore att anse såsom
det helas absoluta herre och konung. Han allena kunde
afgöra och besluta i giftermålsfrågor inom menageriet,
sam-mankopulera och åtskilja, utdela lif och död, och så vidare.
l)et behöfdes alltså endast hans bifall, och den gensträfviga
ynglingen måste lyda.» — Delta lät visserligen höra, men
icke sa qvickt verkställa sig. Hårfrisörskan tviflade
mycket på det omförmälda bifallet, och om också detla
utverkades, kunde djurföreslåndaren, såsom hvarje egenmägtig,
despot, lika snart fråntaga som gifva. Det kristliga sättet
att gifta sig ansåg hon långt pålitligare. — »Men
ynglingen vill ju icke hafva er», invände advokalen, »och tvingas
kau ban ej af några borgerliga lagar; huru vill ni då göra?»

Här stod man i slöpet. Hårfrisörskan gret, och
advokaten ref sig i hufvudel. — »Vänta», sade han slutligen,
»nu har jag hittat på råd. Ni gifter er med den fula, och
spelet är vunnet.» — »Med den fula», utropade
hårfrisörskan något storögd; »jag skulle, vid hans minsta annalkande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free