- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
173

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

fram», ropade Malin i yttersta ansats, hvarpå hon lät en
forsande stråle ljunga in i garderoben. — »Hu!» stönade
det i en vrå; ty strålen hade träffat grossörskan midt
under hakan. Den ena efter den andra rusade nu på; men
blefvo ej litet förvånade, all, i stället for tjufvar, finna en
kär slägting, omkring hvilken både svett och vatten
strömmade, med forstörd hufvudbonad, och ögon flammande af
vrede och förargelse. På en lång stund förmådde hon ej
framföra ett enda ord. Hon bara hväste och krökte på sig,
som en orm under en rishög. Efterhand qvicknade hon
vid, och nu brast ett oväder löst, våldsammare än någon
orkan. Hela dagen var huset i uppror. Mer än tredubbelt
fick Malin uppbära sitt duschbad; Ambrosio kördes bort för
evigt; Colombine var hardt nära att få en risbastu, hvilken
sedermera på eftermiddagen transporterades på Mille, som
vid förbigåendet hade stält och grinat åt grossörskan. A
ömse sidor var man vresig, skamflat och förlägen. Annette
och kökspigan blefvo hufvudliender, den gamla mulfen refs
i tusen bitar, garderoben medtog en hel förmiddag alt bli
iordningställd, och den gamla sprutan slungades af
grossörskan öfver planket in i ett kålland.

Den som slet värst, var dock Colombine. Hon måste
vid sitt lif försäkra, att aldrig mer hafva någon gemenskap
med Ambrosio, »den otäcken»; men blott länka på att med
all flit bereda sig till den förestående balen. Hon
förklarade väl under tårar och försäkringar: »att bon trott sin
kärlek vara högst oskyldig, och lofligt att älska en yngling.
Som nu saken förhöll sig, och hon blifvit underrättad om
belt annat, ville hon gerna och för alltid söka glömma sin
fordna, syndiga förbindelse.» — Stackars Colombine! hon
visste icke, att det är raed kärleken som med solens bild
i en flod. Våra tårar må strömma huru mycket som helst;
bilden af den älskade, om ock rädd och darrande, hvilar
likväl qvar, och speglar sig i hvarje droppe som försvinner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free