- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
177

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

ihåg, att jag är din moster och att du, lilla slyna, är min
systerdotter.»

Nu framträngde äfven tårar i Colombines ögon.
Malin neg vid de kungliga personernas namn, knäpte ihop
händerna, alldeles som hade hon stått i kyrkan och läst
bönen för det kungliga huset. Agatha tänkte på
kammarherren, hvilket underdjur det väl kunde vara, som förstod
läsa upp dörrar baklänges, och nu skulle komma att hedra
hennes slägt med sin höga närvaro. Sjelfva handelsmannen
var tillkallad att öfvervara det högtidliga uppträdet. För
första gången i sin lefnad varseblef han, att Colombine
var en verkligt vacker flicka, en skönhet, och då hon nu
stod der i sin frasande sidenklädning, kunde ban ej annat
än småle af förnöjelse. Äfven tjenstefolket fingo gå in,
beskåda herrligheten och göra sina korstecken.

Grosshandlaren återkom, som solen efter en regnskur;
ty han förkunnade, att kammarherren skulle ha den äran
infinna sig. Alla ansigten ljusnade, och om en och annan
tår ännu hvilade qvar på kinderna, var den som en mild
dagg på ett af majsolen bestråladt blomsterfält.

Icke utan skäl har man förebrått författaren till denna
berättelse, att i sina skrifter allt för ofta och mycket slösa
med natur- och landskaps-målningar. Jag medgifver detta
fel; men naturen är ju så godt som det enda, vi Svenskar
hafva att bjuda på. Hvarföre missunna oss, att då och då
taga en förfriskning i denna allmoders sköte? Vi åldras,
jemte allt annat omkring oss. Naturen är den enda evigt
nya och återkommande. Det är så ljuft, i hvad ålder som
helst, att hvila vid hennes bröst. — När man som barn
rullar sig bland de doftande blommorna; som yngling ligger
och gråter i gräset, och bröstet häfver sig med våldsamhet
mot de mjuka tufvorna, foglarne kyssas i träden och
bäckarne spela genom ängarne; som man och husfar, med den
trefliga familjen omkring sig och den snöhvita duken
utbredd på marken, och hvarpå Guds välsignelse af vår flit,
vår omtanke och våra mödor uppställer sina rika håfvor;
som gubbe, att med käppen i hand gå och prasla i de
gulnade löfven, se höstsolen luta sig som vårt eget hufvud,
och låta det ena bladet efter det andra falla från träden

Dahlgrens Saml. 4rb. V. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free