Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
ned för vara fötter, med sina inskrifter om död och
förgängelse; och slutligen vid bortgången från verlden, hur ljuft
att, stödd vid en makas eller väns sida, stappla sig fram
till det uppslagua fönstret, blicka ut öfver fälten, lundarne,
rosorna, de brusande häckarne, öppna sin darrande famn for
att säga åt allt detta sitt yttersta farväl, och då sjunka
tillsamman och dö! — Alltså, värdaste läsare, jag kan icke
tygla min inbillningskraft; det må nu gå med
anmärknin-garnc hur som helst, en landskapstafla måste fram. Den
blir högst enkel och okonstlad. Det är blott litet grönt
jag bjuder på, och ingenting vidare.
Det ligger elt ställe straxt utom staden Norrköping,
vester ut, der det stora spinnhuset höjer, emellan
potatisland, sina hvitmenade väggar, med de dödas ben uti, och
det kallas Himmelstadlund. Tager man vägen dit till fots,
så vandrar man förbi den nyanlagda kyrkogården med sina
svarta kors, sin gråbo och malört, den sednare bestämd till
den beska extraklen, hvilken, från en af de sju vredenes
skålar, skall pä de yttersta tiderna gjutas öfver vårt
förstockade slägte. Till venster, oberäknade större och mindre
sandgropar, har man ofvaubemälde förbättrings anstalt, och
nedanför den sländigt forsande Motala ån. Fortsätter man
vandringen, utan att fästa sina blickar på hö- och
sädes-ladorna bort åt Norrtull, hvaraf en erbjuder ett skönt eko,
så kommer man inom cn half qvart till en mängd
slokbjör-kar samt cn skuggrik allé. Här vidtager Himmelstadlund.
Stället är visserligen icke ansenligt. I den röda
byggningen till höger har man värdshuset, inom hvars väggar
råder en evig skymning, i anseende till de tätskuggiga
träden. Också är det långa matbordet en trappa upp i full
harmoni med dagsljuset; ty det är svart. Lågt är det
äfven i taket, så att, om man ställer en gaffel på ända, når
han nästan takresningen. Sneglar man med ögat litet längre
ned på sidan, har man ett så kalladt fortunaspel framför
sig, och går man rakt på och ser bra stinnt ut, så kör
man pannan mot stammen af elt stort, lummigt träd,
omkring hvilket bord och säten äro uppstälde. Sätter man
sig här med ryggen mot värdshuspigan och köksspiseln,
har man framför sig brunnssalongen, hvarest man kan fà
pumpa i sig vatten, dansa och åhöra predikningar. Famil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
