- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
182

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

Golombine, som gick något efter, skyndade fram. Alla
de öfriga stadnade i en ring. Colombine neg och rodnade.

Grossörskan. »Se så mitt barn, stå ej blyg och
försagd, kom ihåg, att du inom några dagar kommer att dansa
första angläsen med en kunglig person! Då går det ej an
att bete sig så der sipp.»

Vid denna bekräftelse i en kammarherres närvaro på
vissheten om den förmodade nåden, dignade faster Malin
nästan till marken, och allting svartnade för hennes ögon.
I förskräckelsen läste hon bela psalmversen: »Herre, hela
riket akta, dina helga englar sänd», m. m. Agatha
bleknade, handelsmannen tog af sig hatten, och letade i sitt
hufvud efter något kraftigt bibelspråk att dermed styrka
sina magtlösa knän. I grossörskans ögon lyste en
triumferande fröjd. Kammarherren gratulerade, och utbad sig det
nöjet att få dansa tredje kadriljen med Colombine. Hon neg
och tackade. Promenaden fortsattes. Grossörskan, i
fullheten af sin glädje, slöt sig till slägten och idkeligen
fram-hviskade: »har jag icke alltid sagt det? Visste jag icke,
alt jag skulle få rätt! Vill ni än längre disputera mig?
Och du, min envisa man, hvad har du nu att anföra? Har
icke kammarherren sjelf försäkrat mig derom, att
Colombine är den sannskyldiga! Kanske ni vill, att man skall
fråga någon af de kungliga härom? Flickan är vacker. Hon
kommer att göra ett grufligt uppseende. Jag tycker, hvad
man skall afundas den arma ungen. Alla fröknar komma
visst att själas härvid. Gud låte bara allt gå bra! Hur
är det med dansskorna? Äro de icke hemkomna än?
Alltid skola handtverkare ljuga. Här tror jag dock de göra
det, oin möjligt, mera än i Stockholm. Hvad jag är
echauf-ferad. Den kammarherren är likväl alltför söt, hygglig och
full af artighet. Det säger jag dig, min kära hälft, när vi
återkomma till hufvudstaden, måste vi nödvändigt göra ett
kalas för honom.» — På sådant sätt slamrade hon
oupphörligt. Mellan de långa puslarne, som hon drog, gick
munnen alldeles som en sqvaltqvarn.

I Colombines inre ruade en djup ängslan. Sjelf kunde
hon icke göra sig redo derför; men hjertat var beklämdt
och med möda förmådde hon återhålla sina suckar. Hvad
som skulle fröjdat mången annan, och hvarken lemnat dag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free