- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
206

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

kröktes hans rygg till ett montagne Russe, hvaröfver en
iskall kåre ilade, alldeles som skulle ett par kitlkmedar
ku-skat utför ryggraden.

En figur i hvita benkläder, röd frack, med mycket
guld på, hatt med plymer och sabel vid sidan, inträdde.
Handelsmannen grep med handen i bröstfickan efter talet,
under det han ex lempore började: »högvälborne herr baron
ocb kammarherre!» — Intet tal fanns der. Äter stack han
handen i bakfickan, och upprepade under förnyad bugning:
»bögvälborne herr barono och kammarherre!» — Äfven der
letade han förgäfves. Ångestsvetten började lacka från den
arma talaren. Ett enda gömställe återstod. Västfickan.
Men der var lika rasande. Blott en pris contenans fauns;
men contenansen var redan förbi. »Högvälborne herr baron
och kammarherre!» upprepade han, för tredje gången, tog
ett skutt öfver tröskeln, bockade sig och tillade: »jag skall
straxt ha den äran att komma igen. Jag skall blott springa
ned på kontoret efter initt papper.»

Rödrocken gaf plats, och handelsmannen flög som en
pil ut genom farstun. Under tiden hade grossörskan med
sin svit, hvilken var uppstäld på förmakströskeln, stått i
en orolig förbidan. Den rödrockade figuren tycktes dock
icke göra det ringaste afseende härpå. Han såg sig
omkring med det största lugn i verlden, varseblef ett fat
bakelse på skänken, och stälde sig i all maklighet att stoppa
den ena efter den andra i munnen. Derpå öppnade ban
korken på en vinbutelj, och satte honom för munnen. »Högst
obegripligt», mumlade grossörskan för sig sjelf, och gaf en
vink åt den qvinliga deputationeu att rycka närmare.
Rödrocken vände sig om utan att säga ett ord. Alla nego,
och Malin så djupt att hon sä när ej åter kommit upp.
Hela åtta dar derefter hade hon känning deraf i knävecken.
»Behagar intet berr baron och kammarherren stiga in i
förmaket?» bifogade grossörskan. Rödrocken svarade med
en fnysning, tog bakelsefatet för att bjuda omkring, och
räckte det först åt grossörskan. »Jag ber ödmjukast»,
yttrade denna i högsta bestörtning. I detsamma drog den
fremmande sin sabel, och stälde sig i högsta hugg, att knipsa
nacken af henne. Alla gåfvo till ett anskri, och faster
Malin, i det hon sjunkande mot hörnet af divanen vände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free