Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
sig om, ropade: »ser ni inlet, det är hin onde sjelf! Se,
hur han räcker ut tungan! Se4 hur ögonen stå som eldkol,
och benen ha långa klor!»
I ögonblicket öppnades salsdörren, och en annan figur,
en numro två inträdde med en lång piska, hvarmed han
gjorde en stark smäll. Vid denna anblick och den kraftiga
smällen, flög figuren numro ett som en raket genom
förmaket och salen, och så vidare ut på gården. Figuren
numro två trädde i ögnasigle, presenterade sig på det mest
artiga sätt, bad på bruten Svenska om ursäkt för den
näsvisa betjentens uppforande, det vore bans apa, som stått
bakpå vagnen, lemnade derefter tvenne balbiljetter till de
äldre damerna, fattade Colombines hand, talade med henne
några minuter på Fransyska, och lemnade den älskvärda
flickan likaledes en biljett. Derpå lade han tvenne fingrar
på hennes munn, kysste hennes band, bugade sig och
försvann.
Sanslös nedsjönk Cojombine på en stol. Äter en
anledning lill ny förskräckelse. Småningom repade hon sig.
Från en snöhvit blekhet öfvergingo kinderna till en hög
purpurrodnad. — »Hvem var det? Hvad sade han?»
utropade grossörskan, och skakade flickans arm. — »Ack! bästa
moster! jag kan icke säga det.» — Derpå lutade hon sig
mot Agathas sköte, och heta tårefloder strömmade utför
kinderna. — »Jag tror flickan blifvit kollrig», tillade
grossörskan. »Kan du då ej, min kära Colombine, säga, hur
med allt delta hänger tillsamman? Ar du verkligen bjuden
på balen, och till första kadriljen?» — »Här är biljetten,
bästa moster», blef hennes svar. — Den synades. Till
första kadriljen stod det med tydliga bokstäfver skrifvet
derpå, och inunder befanns ett sigill med furstlig krona..—
»Nå, hvartill tjenar det att längre fråga eller gråta»,
bifogade grossörskan, i del hon satte biljetten mot dagen.
»Colombine är anbefald lill den första kadriljen med någon af
de kungliga, och mer behöfva vi ej veta.»
»Hvar är kammarherren», flåsade en röst i salsdörren.
Det var handelsmannen, som, efter mycket letande, nu
återkom med talet i handen. — »Sin väg», sade grossörskan. —
»Hvad jag är lycklig, oändligt lycklig, och likväl oändligt
olycklig», utbrast Colombine, i det hon föll sin mor om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
