Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
ste foga sig efter omständigheterna. Den natt, som nu
stundade, sof man lugnare. Colombine låg och log, som
hade hon hela natten igenom sett bara englar.
Drömmarnes gud satt vid bädden, hviskade de ömmaste och sötaste
ord ijdet lyssnandei örat, och penslade kinderna emellanåt
med liljor och rosor.
Om morgonen kom hårfrisörskan med kammen i munn
och asken under armen. Frågan rörde egentligast
Colom-bines hufvud, som nu skulle omskapas till sjelfva
kärleksgudinnans, om möjligt var. Som en törnrosbuske, hvilken
under solens milda hand utslår i full blomma den ena
knoppen efter den andra, utvecklade sig, ur de yfviga och
fladdrande hårmassorna, den ena locken skönare än den andra.
I den kastaniebruna jordmånen planterades derpå ett belt
blomsterfält af förgät-mig-ej och andra småtäcka rosor.
Mellan dem glittrade juvelnålar, som en nv fallen dagg,
och det hela slog sig rätt rikt och väl ut. — »Men
hvarföre skall jag då låta kläda mig i dag?» yttrade Colombine,
der hon satt på stolen, och grossörskan gick omkring för
att se på; »är det ej tid nog »dermed i morgon?» — »Du
har ju redan hört skälen, mitt barn», genmälde grossörskan.
»Mamsell Hartgrepa är då" upptagen, derföre måste paryren
nu gå för sig. I alla fall betyder det ingenting. Som
du nu sitter, måste du sitta till thorsdagsafton. Håret får
ej det ringaste rubbas.» — »Ack! min Gud!» suckade
Colombine, »jag kommer då visst att dö af bara sittning. Jag
får då icke heller sofva.» — »Du får spatsera, sjunga, läsa,
göra hvad du vill med händer och fötter», tillade
grossörskan, »med undantag af hufvudet. Det är nu i ordning,
och får ej bringas det minsta i olag. Tålamod, mitt lilla
socker! Hvila kan du taga dig i en af fåtöljerna.» — »Ack!
min Gud, hvarföre har jag fått hufvud», suckade Colombine
ånyo, och sjönk ned på en stol, utmattad och trött.
Vagnarne voro redan förespända, hvilka hade att föra
samtlige till kanalfesten och Söderköping, med undantag af
Malin och Colombine, som förblefvo hemma, den ena att
vakta huset, den andra sitt hår, då en händelse så när
kommit att göra hela färden om intet. Colombine hade
begått den oförsigtigheten, att med sitt bara hår ställa sig
Dahlgrens Saml. Årh. V. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
