Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
på gården och kasta korn åt några dufvor, hvilka der
trip-pade omkring för att leta sig föda. Detta fick grossörskan
se, i det hon lät sätta öfverkängorna på sig. Utan att
vänta på den andra öfverkängan sprang hon upp, med
slängkappan på sig och kängan i hand, ilade mot Colombine,
fattade henne i armen, med tillägg: »är det så du lönar din
mosters besvär och allt hennes bekymmer? Packa dig straxt
härifrån och det inom lås och nyckel! På det här viset,
nödgas jag väl slutligen sjelf stadna hemma, för att efterse
den tanklösa flickan. Är det menskligt, att så stå i
blåsten och låta förderfva sina lockar? Jag skall min sann lära
dig! Upp med dig på kammaren!»
Härpå skjutsade hon den arma ungen upp för
trapporna, instängde henne på ett af vindsrummen, steg åter ned,
lemnade nyckeln åt Malin, med förständigaude: »jag reser
nu; men det ålägger jag er, som blifva hemma och dig
Malin isynnerhet, att hålla Colombine instängd, tills jag
återkommer. Hon tör under ingen förevändning sätta sin
näsa utom dörren. Om håret befinnes det minsta rubbadt
vid min återkomst, blifva m båda två fast för mig.
Endast mattimmarne tör hon emottaga besök. En fåtölj eller
en tom surkålstuuna må uppflyttas, deri hon sittande kan
taga sin hvila. Se noga efter hus och hem; men
förnämligast efter min systerdotter. Det är mindre skada om
huset brinner, än om hon förderfvar sin paryr. Kaffe kan hon
tö på eftermiddagarne, äfven thé. Det stärker. Ut på vind
tör hon ej gå. Kom ihåg, bon bar kröningssmörjan i
håret, och den tör ej bortdunsta bland edra gamla
vindsskynken.» — Efter denna läxa, hvilken Malin lofvade noga
lägga på sinnet och minnet, satte man sig upp och afreste.
Malin var nu på egen hand. Långa blefvo stunderna
för henne, huru mycket mera för den stackars Colombine.
En timma efter afresan kunde fastern ej längre styra sig.
Det gjorde henne rigtigt ondt om den arma flickan.
Oaktadt den stränga befallningen gick hon upp i vinden,
knackade på dörren för att höra om systerdottern ännu lefde.
— »Hur står det till stackars, lilla Colombine! Lefver du
ännu?» — »Ja, faster lilla!» — »Vill du ha mat?» — »Nej,
icke ännu!» — »Gråter du?» — »Nej!» — »Är du ledsen?»
— »Ä, så der!» — »Hvad gör du?» — »Ingenting!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
