- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
213

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213

Den 26 September klockan 8 pä morgonen. — Jag
är så lycklig, att få en plats på en af vagnarne med
grossörskan Vierdumpel, som nu afreser. Himmelen ser på
morgonen ut som en boktryckeri verkstad, suddig och mörk.
Blir det regn, sätter jag med höggunstig tillåteise vaxduk
öfver halten, och vänder min kapprock in och ut.
Sällskapet är alltför angenämt. Fru grossörskan oändligt
förbindlig, språksam samt till och med känslofull. — »Herre
Gud», sade hon, då vi passerade förbi en liten torparesluga,
»hvad det arma folket är att beklaga, som måste bo
alldeles som gräfsvin, nästan ner i jorden, och ligga på
halm-kärfvar.» — Jag tänkte härvid på min madrass af nöthår,
med skinnfållen på.

Ostergöthland är ett välsignadt land, det märker jag
nu. Det var väl, att kanalen kom att gå derigenom, för
att tillföra det skrina och utmagrade Westergöt|l|and
proviant i nödens stund. Vore jag ej Småländning, skulle jag
vilja vara Östgöthe. Vare detta nog sagdt om menniskan!

Tegnér har rätt, då han säger: »i många färger trifs
det sköna.» Nyss åkte vi förbi en Ostgötha flicka, med
sin fars tröja på, hvilken hängde långt nedom det veka
lifvet och var högst brokig och underlig. Delta erinrar
mig om mina egna ungdomshändelser. »Också jag var i
Arkadien född», och har älskat en flicka, en verklig
skönhet; men då hon kom under fund med, alt jag måste
tillbringa inina nätter med tryckande af böcker, öfvergaf hon
mig och sade: »för brandvakter och boktryckare bevare oss,
arma flickor, milde Herre Gud!» — Ar då vår konst så
föraktad? Först genom oss blir skönheten i tryck bekant.
Kan något mera högt tänkas!

Ulf! hvad vägen allt mer och mer blir fullspäckad
med resande! Ett föremål drifver alla. Huru länge skall
den ädla häslen slafva under menniskans tyranniska hand?
Frihet! huru fjerran är du icke från menniskan, huru
mycket mera från detta arma djur! Vare detta nog sagdt om
hästen!

Dansmästaren och den Fransyska språkmästaren lära
redan rest förut. Den sednare skall, med dundret af sin
bastrumma, förhöja dagens fest. Han åtföljer musiken på
kanalen. De hafva tagit vägen åt Snöfvelstorp. Vår kosa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free