- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
217

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

skocken i kanalen. Rop från vattnet och äterrop frän
stranden. Just nu inlöper den beklagliga underrättelson, att
den Fransyska språkmästaren skall tillsatt lifvet i det våta.
Han hade längs utför kanalen, dundrande på sin bastrumma,
anfört musiken, tagit sig emellanåt vid hvarje sluss en
klunk, tills han slutligen nu på aftonen i mörkret och
villan stupat i kanalen. Vid ropandet om hjelp hade någon
från stranden frågat: »hvem det vore, som sä låg och skrek
der i vattnet?» — »Det är Botte», hade en hes stämma
svarat. — »Ar du en båt», genmäldes det från kanalbanken,
»så kan du hjelpa dig sjelf och rätt godt flyta i land!» —
Hvilket grymt skämt i så allvarsam sak! Men hvarföre
välja ett namn, hvilket slutligen skulle blifva en oskyldig
orsak till ens död. Jag börjar rigtigt bli rädd för mitt
eget. o Hvem vet, hvad ondt det i framtiden kan innebära.

Äter hör jag ett ångestskri. Ack, min Gud! jag
fruktar, det är fru grossörskan Vierdumpel sjelf, hvilken
tumlat i kanalen. —»Hjelp! hjelp!» ropas det.
Sannerligen är det icke hennes stämma. Jag måste skynda ditåt.
Det svindlar för mina ögon. Jag förmår icke mer. Jag
dör af förskräckelse.

Här afbrytes dagboken, ocb vi nödgas fylla dess
luckor med följande tillsatser.

Det är allmänt bekant, att icke mindre än sjutton
själar denna dag plumsade i kanalen, äfvensom att hvad här
ofvan blifvit anfördt, rörande den Fransyska språkmästaren,
äger sin fullkomliga rigtigbet, ehuru man, i anseende till
namnets likhet, kommit att förvexla honom med en
borgmästare från en af småstäderna, på hvars räkning man
skrifvit hela händelsen; men hvilket är alldeles falskt.
Likaledes är det icke okändt, att hårfrisörskan Hartgrepa, som
armbogade sig fram med en böneskrift, hvilken, i
paren-thes sagdt, nu mera icke vidrörde hennes förra tillernade
underdåniga anhållan att få gifta sig med en af de
hopväxta ynglingarne, den fula, för att sedan lägga beslag på
den vackra, men att bli qvitt båda och få den ingångna
förrofningen upphäfd, var icke mindre är två gängor i färd
med att doppa sig i kanalen; alt hon, den första gången,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free