- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
218

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

skall blifvit uppfiskad på en stor köttgaffel, och den andra
af uppasserskorna på stället insvept i servetter, samt lagd
som lik öfver natten i en mudderpråm.

Vi öfvergå till fru grossörskan Vierdumpel.
Egentligen var det icke henne, hvilken olyckan angick, utan det
som värre var (för att begagna ett af hennes egna uttryck)
den lilla Flithiof. Han befann sig, jemte sin matmoder, i
den af kanalbolaget för tillfället uppbyggda salongen, likväl
inkognito; ty han var gömd under schawlen. Han iakttog
äfven all möjlig anständighet, till dess Herr Almlöf började
sitt oratorium, då Flithiof instämde i sitt. Alla vände, vid
detta störande oljud, sina blickar på grossörskan, hvilken blef
röd i ansigtet som en pion, och hals öfver hufvud
skyndade ur salen. I trängseln begick bon det felet att släppa
den lilla klenoden lös, och följden blef, att det arma
kräket, förbländadt af skenet från mareschallerna, stupade i
vattnet. Grossörskan sjelf var ej stort lyckligare; ty i
förskräckelsen tumlade äfven hon ned i det våta, hvarifrån
hon likväl genast uppdrogs. Under tiden ropade hon
oupphörligt: »ack! min lilla Flithiof drunknar! Finns bäringen
menniska, som kan rädda honom!» Detta jemmerrop börde
en af lifregementets grenadierer, hvilken postade utanför
salongen, och troende det vara fråga om en menniska,
störtade ban modigt ned till skyndsam undsättning. Han har
berättat denna händelse på följande sätt:

»Jag stod på min post, då jag, ett stenkast från mig,
såg något skymta förbi, och straxt derpå hördes ett
plumsande i kanalen. Derpå följde åtskilliga jemmerrop. Hör
du, Lustig, sade min kapten, gack och hjelp den der
menniskan, som skriker der borta och hvars barn fallit i
vattnet, jag skall under tiden posta i ditt ställe. Det skall
straxt ske, nådig kapten, blef mitt svar, hvarpå jag genast
kastade mig i kanalen, och trefvade åt alla håll för att la
fatt på den arma ungen. »Hvar föll ban i?» ropade jag
slutligen, »jag är ej i stånd alt fä någon enda lefvande
menniska bär i sigte.» — »Han simmar der borta», svarade
en qvinnoröst från stranden. — Jag begaf mig dit, och
blef icke ringa förvånad att få i min famn en liten mops,
som kraflade och frustade i vattnet, och emellanåt gnälde
och jemrade sig erbarmligen. — »Är det dea här», ropade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free