- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
220

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

efter den andra, alldeles som en anka, hvilken nickar mot
vattnet, .inslumrade bon. Vagnen framrullade i jemn gång
sin bana; efter hand begynte det dagas, solen gick upp,
stack in sina strålar genom vagnsfönstret, torkade, så vidt
hennes svaga September värma förmådde, återstoden af den
på grossörskan ännu blötta hufvudbonaden, spelade smått på
hennes ögonlock, och kom henne slutligen att vakna och
se sig omkring.

Huru storögd blef hon ej, då hon såg Guds fulla
dager, och sig sjelf midt på vida fältet bland berg och
skogar. — »Hvar är jag», ropade hon till kusken, i det hon
stack hufvudet ut genom vagnsfönstret. — »Hennes nåd är
på sina ägor», blef svaret. — »På mina ägor», utropade hon
förundrad, och befalte kusken hålla. Här steg förvåningen
å ömse sidor till sin höjd. Ingendera ville kännas vid den
andra; kusken å sin sida dundrade och svor: »öfver ett
sådant satans narri och spektakel, alt en fremmande person
i stället för hennes nåd satt sig upp i vagnen, och låtit
honom fara hela fem milen förgäfves.» — Grossörskan för
sin del höll en föreläsning öfver kuskens dumhet, att ej
varseblifva misstaget, utan låta henne sitta upp i galen
vagn. — Der stodo de nu som två tuppar midt emot
hvarandra. Kusken ville ej en tumsbredd längre köra den
okända damen; grossörskan åter yrkade, det han genast skulle
återvända. Han genmälde, att han med sådan körning ej
stod till svars för hennes nåd, och atl nödvändigheten i
alla fall fordrade, det man åkte fram till herregården, för
att vattna och fodra hästarne, samt låta dem ett par
timmar flåsa ut.

Under tiden väckte grossörskans plötsliga försvinnande
icke litet alarm, isynnerhet då ryktet bifogade, att hon
varit åstad och doppat sig i kanalen. Man frågade, man
sökte och forskade öfver allt; men förgäfves. Slutligen,
då det led mot thorsdags eftermiddag, beslöt man återvända
till Norrköping, i den förmodan, att fru grossörskan med
någon bekant kommit att resa förut. Saken var äfven af
högsta angelägenhet; tv Colombine skulle klädas till den
förestående balen, och grosshandlaren sjelf ernade sig äfven dit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free