Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
och nu yttrar du raka motsatsen.» — »Bästa mamma»,
genmälde dottern under en djup suck, »det är visserligen sannt,
att jag frän begynnelsen haft en motvilja derför; men
omständigheterna kunna göra, alt man förändrar sina tankar,
och om också ingen bal blir af, målte jag åtminstone, till
dess moster återkommer eller tills i morgon, fä behålla min
hårklädsel orubbad.» — Ständerna, hvilka härunder trodde
sig ana någon hemlig artikel mellan Colombine och
grossörskan, beviljade, efter någon stunds öfverläggning, den
sökta begäran.
Flere af våra läsare hafva troligen sedan sin barndom
hört omtalas den beryktade Pintorpar-frun ocb hennes
slutliga affärd till Blåkulla. Värre kunde ej hin onde fara
fram, när han begaf sig på vägen för att afhemta besagde
patronessa, än fru grossörskan på sin återresa till
Norrköping. Det pep i alla skogstoppar, och gnistrade och
gnällde i alla stenar. Håret stod på kusken som en
kometsvans, hästarne lyfte nackarne och släpen högt upp i
sky, den ena pisksmällen efter den andra gaf genljud mot
bergen, hjulen rullade så fort omkring, att ingen dagstråle
fick tid att springa emellan, och axlarne gnisiade, som
hade ett tjog fördömda suttit i klämman. Träd, backar,
gärdesgårdar, allt flög förbi, allt stod på språng som vid en
kapplöpning. Vindens svallvågor brusade i grossörskans
hatt, hvilken stundom vände sig som en stor korfpölsa in
och ut. Med ett ord, den Svarte sjelf åker knappast så
fort, om han ej kommer att göra det på de sista tiderna,
då det blir brådtom med att inkassera de förfallna
förskrif-ningarne, eller att omsätta dem mot någon hederlig dusör
och ej alltför låg ränta.
Nu dundrade det på den lilla bakgatan, hvarest den
stilla familjen bodde. Malin slog upp fönstret och ropade:
»hon är här!» Knappt var ordet uttaladt, förräq grossörskan
befanns stigen ur vagnen, och nära färdig att i sin ifver
klifva in genom det öppnade fönstret. Riksföreståndaren
makade sig genast, vid denna underrättelse, ned från
thronen, och skyndade att i undersåtliga hyllningar betyga sin
fägnad öfver fru grossörskans lyckliga återkomst. Alla
provinserna, det vill säga kamrarne med husets personal,
gjorde detsamma, och Colombine föll mostern gråtande och kys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
