- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
225

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

225

ljusen och upplysningen briljant; men ännu mera
mångdubbelt glänsande var återskenet från alla de blixtrande juveler
och ädla smycken, hvilka spridde sina skimrande strålar
ända från de kungliga personerna, ned till borgare fruarne.
Alla platser voj-o redan upptagne, med undantag af dem vid
dörrarne. Grossörskan ögon stodo som en falks uppåt
salongen. »Det här tyckes vara rätt illa arrangeradt»,
yttrade hon fortrytsamt, »att ingen serskildt plats är utsedd åt
mig och min systerdotter.» . v

Knappast hade hon gjort denna anmärkning, förrän en
mycket gentil herre, under förfrågan, »om det vore fru
grossörskan Vierdumpel», kom damerna till mötes, och bad
dem stiga upp till öfre delen af salongen, der plats vore
anvisad. — »Hans Höghet», bifogade den fremmande herrn,
»skall straxt hafva nöjet att komma. Han befinner sig nu
i samtal med Hans Majestät.» — »Jag ber ödmjukast»,
svarade grossörskan, och gjorde en krumbugt med nacken,
alldeles som när man sväljer ett fiskben, ocb hvilket skulle
utmärka en synnerlig artighet, »det är på intet vis
brådtom. Vi ha ganska god tid att vänta.» — Härvid gjorde
bon ånyo en rörelse med hufvudet, ett slags ristning åt alla
fyra väderstrecken, alldeles som en pudel, då han fått
något otyg i örat. Nu var grossörskan rigtigt upp i smöret.
Hela hofvet och alla förnäma befunno sig i hennes
grannskap.

»Var ej rädd, mitt bästa barn», hviskade hon till
Colombine, »och för all del läs väl öfver din Fransyska; ty
nu gäller det. Gud ske lof!» tillade hon, och drog en
djup glädjesuck, »att vi äro så långt komna.» —- Härpå
vände bon sig till ett fruntimmer, som satt vid hennes sida, med
yttrande; »förlåt mig, jag frågar, hvem hade den nåden att
dansa första kadriljen med H. K. Höghet?» — »Stadens
borgmästarinna», blef svaret. — »Såå, det kan jng säga»,
fortsatte grossörskan med en uthållande lon. »Nå, nå, det
hade sina skäl och kunde ej gerna undvikas; ty på sätt
och vis höra äfven borgmästare till det lofliga
borgerskapet; men förlåt mig», fortsatte hon med en tillgjord enfald,
»hvem tros blifva den lycklige nästa dans?» — »Det lärer
blifva jag», svarade den okända damen blygsamt och med
Dahlgrens Saml. Arb. V. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free