- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
227

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

ledsaga mamsell Colombine till kadriljen.» — »Hans Kongl.
Höghet har. redan uppbjudit sin dam», genmälde grossörskan
med harmen i ansigtet, och pekade på den uppstälda
kadriljen. —- »Jag ber om förlåtelse», bifogade den okända
herrn, »jag menar hertigen af Westsex, hvilken, genom sin
son, redan lärer prevenerat demoiselle Colombine på den i
fråga varande dansen.» — »Hertigen af Westsex»,
frampu-stade grossörskan, och kunde ej begripa en enda bokstaf af
allt detta. I samma ögonblick stod besagde hertig framför
de båda fruntimren. Efter en artig hälsning på grossörskan,
vände han sig till den darrande och rodnande Colombine,
med följande ord: »Ni ser här hertigen af Westsex. Jag
hoppas, ni efter löfte dansar denna kadriij med honom. Min
son skall snart ha det nöjet att visa sig, och äfven anhålla
om en dans eller par.»

»Ja, se det bär öfvergår då belt och hållet mitt
förstånd», mumlade grossörskan för sig sjelf, »det är allt hvad
jag kan säga. Först är man anbefald af sjelfva prinsen,
så blifver en annan uppbjuden i stället, och nu heter det
att det är H. Höghet hertigen af Westsex. Kommer allt
omkring, infinner sig kanske en tredje högbet från Rika
Arabien, eller så bort åt.»

Under detta sjelf-samtal, stod åter en gentil herre
framför henne. — »Jag vet icke», yttrade denne, »om jag har
den lyckan att vara igenkänd?» — »Nej!» sade grossörskan,
»jag kan ej ha den äran påminna mig, att jag någonsin
sett min herre.» — »Än i det lilla röda huset der borta
på den lilla bakgatan?» fortsatte den fremmande. — »Jag
ber om förlåtelse», svarade grossörskan, »min herre måtte
misstaga sig; jag känner icke något rödt hus.» — »Än den
der Fransyska språkmästaren, som kallade sig Ambrosio,
skulle han helt och hållet fallit ur ert minne?» bifogade den
obekante. — »Jag ber om ursäkt», afbröt grossörskan, »det
är visst möjligt, att jag sett någon karl med detta namn.
För öfrigt, min herre, tycker jag vårt samtal räckt länge
nog, och det kunde vara tid afbryta detsamma.» — »Då ni
ej vill låtsa igenkänna mig under namnet af den stackars
Ambrosio», tillade den samtalande med småleende stolthet,
»kanske torde jag bättre vara känd, om jag säger eder mitt
verkliga och hvem jag är. Jag är — lägg det för fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free