- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
231

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

231

ej annal än ett i svartkrita eller med något annat ämne
ri-tadt porträtt, helt lösligen utkastadt. Hvad meningen
härmed kunde vara, förmådde han ej rätt inse, men anade,
alt det möjligen skulle föreställa en teckning af hans
förlorade son. Ridåen drogs upp och andra akten af
representationen skulle gå för sig, der de tvenne hopväxla
ynglingarne ägde att spela hufvudrolen. Hur förvånades han
icke, då han allt mer och mer tyckte sig finna en
öfverraskande likhet mellan en af ynglingarne och porträttet.
Lockad af sin nyfikenhet beslöt han, att, efter
representationens slut, taga närmare underrättelse, huru härmed
kunde hänga tillsamman.»

»Efter många invändningar å föreståndarens sida, tilläts
honom ett enskildt besök på djurtheatern. Han närmade
och gaf sig i språk med den ena af ynglingarne, nemligen
mig, upptog oförmärkt teckningen, jemförde och fann allt
större och större likhet. Nu ihågkom han, det hans son
sedan födseln ägde ett omisskänligt märke, på halsen, något
som liknade kärnan af elt sviskon. Äfven delta hade sin
rigtighet. Nu var det utan allt tvifvel, att ban i mig
ägde sin son åter; den andra gåtan, som återstod att lösa,
innefattade den besynnerliga hopväxningen. Han började
gå föreståndaren närmare på lifvet, examinerade, hvarifrån
och på hvad sätt han erhållit de båda ynglingarne,
förklarade honom slutligen, då denne allt mer blef bragt i
trångmål, för en bedragare, och hotade, i fall han ej bekände
sanningen, att genast låta anställa med honom laga
undersökning. Mannen föll till fota och erkände, att hela
hopväxningen vore ett blott och bart eharlataneri, för att
derigenom narra penningar till sig af en lättrogen allmänhet.
Den ena ynglingen, nemligen mig, hade ban emottagit af
en okänd person i London, mot en summa penningar, med
löfte att uppfostra och behålla honom hös sig. Den andra,
Charles, af lika ålder, vore hans egen son. Ingen af hans
trupp ägde sig hemligheten bekant, och vid dödsstraff var
det oss förbudet att yppa del verkliga förhållandet.»

»Huru den Kloka Gubben i Skogen kunnat teckna mig
så lik, eller ens gifva en profil af min person, är svårt
atl utreda. Trolleri låg. väl icke deri; men efter hvad jag
ihågkommer, uppehöllo vi oss och rastade en stund på KoU

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free