- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
233

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233

att närmare undersöka, hvad fogel det kunde vara, befanns
han innehålla de mest dyrbara presenter af strutsfjädrar,
Turkiska scbawlar, juveler, guldnipper med mera, hvaraf
en del utgjorde vingarne, en annan halsen och ryggen på
fogeln. Sedan ban på detta sätt blifvit afljädrad återstod
en stor bastrumma, såsom stomme, hvarur, till allmän
häpnad, den Fransyska språkmästaren lifslefvande framkröp, hvit-»
ken, under många bugningar for demoiselle Colombine, bad
henne hålla till godo, hvad bans lilla fogel Grip hade
förmått åstadkomma. Med blossande kinder uppstod Colombine,
och gjorde en djup nigning för hertigen. Efter denna
procession inkom, under landtliga flöjters ljud, en annan af
herdar och herdinnor, hvilka dansande framförde på en
blom-stermatta en Vasa orden, hvarmed den förlägne
handelsmannen dekorerades. Den, som anförde truppen var
ingen annan än var bekanta dansmästare. Handelsmannen
uppsteg och gjorde likaledes en ödmjuk reverens. Efter
detta upptåg följde ett annat; men hvilket så när skrämt
slag på faster Malin. Det var den otäcka rödrocken, som
hoppande och grinande, flög in genom dörren, och,
efter många luftsprång kring rummet, presenterade på ett
bakelsefat åtskilliga besynnerliga ting. Fatet var öfvertäckt
med en silfverbroderad handuk, och då man aflyfte
densamma, lågo derpå: Mina tårar af Elers samt Den sörjande
turturdufvan af fru Nordenflycht. Tårarne förvarades i
en ask, och utgjorde ett utmärkt vackert perlband, och då
man öppnade turturdufvan, hade hon den mest dyrbart
arbetade svampdosa i sitt sköte. JVu kom Malins tur att
niga. Det skedde dock icke lika djupt, som då hon neg för
den förmenta kammarherren i röda rocken. Äter öppnades
salsdörrarne, ocb en vandrande perukstock inkom, hvilken
slutligen, bugande, stadnade för Agatha. Man anmodade
henne att undersöka. Till sin häpnad påträffade hon under
peruken ett prägtigt hufvudsmycke. Kom allt omkring var
det ingen annan än hårfrisörskan, hvilken spelat denna
stockroll. Änyo en vördsam nigning för hertigen. Slutligen
intrippade helt solo, en liten figur ungefär af halftannat
qvarters höjd, klädd till Fransysk advokat. — »Ack! jag
tror det är min lilla Flithiof», utropade grossörskan, och
skyndade att taga advokaten i famn. En dyrbarare gåfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free