- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
234

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

kunde hon aldrig hafva önskat sig. Hon ömsom neg för
hertigen och ömsom kyste den lilla klenoden pä munnen
och nosen, under de ymnigaste glädjetårar. — »Kanske har
"han någon ting åt fru grossörskan under kappan?» yttrade
den unga hertigen. Grossörskan lyftade och framdrog
derunder ett stort tillhopaviket papper. — »Jag kan icke läsa
för glädje», tillade hon, och räckte dokumentet åt sin herr
man, medan hennes näsa tindrade af idel tåredagg. —
»Du är blifven koramerserådinna och jag kommerseråd»,
yttrade den öfverraskade grosshandlaren, som nu jemte sin
fru uppsteg och aflade sina ödmjuka tacksägelser för denna
oförmodade ära.

Nu framträdde hertigen, hvilken hittills iakttagit en
oafbruten tystnad, och ordade:

»Mitt herrskap! Jag hoppas ingen af er upptagit illa
detta gyckelspel. Egentligen är det min son, hvilken
härom ägt bestyr. Han har på detta sätt velat gifva en liten
öfverraskning, såsom en desert på vårt glada sammanträde
i dag. Alltsedan han såg sig befriad ur sitt grymma
fängelse, bar han hemligen följt alla edra spår. Han har sagt
mig, det han ännu lika lifligt som förr, och då ban blott
var en fattig språkmästare, älskar demoiselle, fröken skulle
jag säga, Colombine, ocb önskar ingen ting högre, än att
en gång kunna få räcka henne sin hand för evigt.
Deremot har jag som far ingen ting att invända; men väl som
hertig. Emellertid skola vi ej uppgifva allt hopp.
Colombine är redan, i och för sin fars utnämning till Vasa
riddare, så godt som adelig vederlike. Vi hoppas genom vår
bemedling efter band kunna höja denna rang till ett slutligt
närmande in till vår egen. I öfvermorgon reser jag ocb
min son till England. Vi skola snart låta höra af oss.
Intilldess tillönskar jag eder alla frid, glädje och sällhet.»
Alla bugade eller nego, och det första ljud, som efter en
gemensam tystnad åter lät sig höra, var en djup suck ur
grossörskans bröst: »jag har återfunnit min Flithiof, sjelf
har jag blifvit kommerserådinna och min systerdotter har
dansat med en hertig, hvad kan jag i lifvet mer önska eller
begära? Blott ett: alt bli Stormäslarinna i
Amaranther-Orden.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free