- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
239

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239

kring honom, att han ej längre kunde se land, dä ban i
sömnen börjat ropa, ocb derefter vaknat.— »Drömmar
försvinna som strömmar», genmälde jag, »ocb man lägger ofta
större vigt derpå än man borde. Men hvad är det för en bok
ni läser, min unge vän?» Han framräckte henne. Det var
Goëlbes Wilhelm Meister. — »Jag läste just nu denne
författares berättelse om den lilla Mignon, dess död och
begrafning, och satt och önskade mig fä dö i min ungdom,
och under en lika så huld och upprigtig saknad som
denna.» — »Slå bort från er dessa barnsliga griller. Hör och
se, huru lifvet med fulla toner brusar i trädens kronor,
klingar deruppe i höjden och leker vid edra fötter i en hel
verld af rosor och grönska! Skulle ni då allena förblifva
liknöjd och önska er nedmyllad tre alnar under jorden, i
mörker och förruttnelse? Ni har först nu börjat lefva. Det
återstår att äfven uppfatta lifvet. Det är också en skola,
som vi alla böra genomgå.» — »Visserligen», svarade han;
»men hvad är lifvet härnere? Månne det förtjenar allt det
ijesk vi påkosta detsamma, alla de ansträngningar, mödor
och sjelfskapade plågor, vi pälägga oss för dess
bibehållande? Det är ju ändå så kort.» — »Läsningen af Mignons
historia, ser jag, har ledt er på dessa sorgliga betraktelser.
Slit er derifrån och följ med mig. Är det ej vackert der
borta på ängen? Än der längre fram i skogsdungen? Tag
nu beskedligt farväl af de tysta hviloställena, och låt gladare
utsigter upplifva edra känslor.» — Han teg, såg ned och
yttrade efter en stund. — »Men när jag dör en gång, skulle
jag ändå bra gerna vilja ha min graf der borta bredvid min
fader.» — »Hvem hindrar detta, om ni ej ernår se
Amerika, Caput bonæ spei eller Grönlands hvalfiskar. Kom nu
och gör mig sällskap.» — »Men säg mig», sade ban, i det vi
vandrade genom kyrkgårdsporten ut på vägen, »hvad tror ni
derom: kunna de aflidne uppenbara sig för de lefvande?»
— »Äter är ni, min unge vän, på samma ämne. Är det
måhända i anledning af er dröm? Välan, jag vill dä säga er,
hvad jag för min del tänkt eller rättare anat härom, på det
ni må bli rigtigt mätt på dylika betraktelser. På den
frågan: kunna aflidne uppenbara sig för de lefvande, svarar
jag med ett bestämdt Ja. De kunna, säger jag, det är
en möjlighet, ehuru det ej är sagdt, att så alltid sker eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/5/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free