Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
skall ske. Detta allt ligger inom ett högre område, dit vi
ej kunna intränga. Men att neka möjligheten, det vore alt
afsäga sig sitt ägande af ande och denna amles krafter,
hvilka, enligt sin natur, gå i oändlighet; det vore att
trampa under fötterna vårt hjertas ljufvaste längtan och hopp;
slita sambandet mellan tiden och evigheten, det närvarande
och tillkommande, det synliga och osynliga. Gifves det en
verkan uppifrån och nedåt, så måste det äfven finnas en
dylik nedifrån och uppåt. Det vore slutligen att förkasta
och såsom dikt anse all historia, alla ännu ovederlagda
fakta i hänseende till denna vigliga fråga. På hvarje blad
i skriften talas ju såsom om någon ting gifvet och säkert,
någonting klart och ovedersägeligt, att det ej ens lönar
mödan tvifla derpå: att högre, osynliga varelser förefinnas.
Eller kanske innefatta dessa berättelser endast fabler? I det
fallet har jag intet att invända. Då blifver äfven Gud,
skapelsen och vi sjelfve en oändelig och evig lögn. Jag
sade, del ur en möjlighet, att varelser aT ädlare naturer
kunna uppenbara sig; — dermed är icke sagdt, alt
andeväsenden skola framställa sig för er, eller mig, eller någon
annan bestämd individ. I det fallet kan det gamla
ordspråket tillämpas, alt dertill fordras, att man måste vara ett
Söndagsbarn.» — »Ack! det är äfven jag», inföll
ynglingen, med synbar rörelse. —• »Förlåt mig, ni missförstår
mina ord. Jag menar med söndagsbarn icke alt vara född
på en sådan dag; det kan äfven Guntlack, Voltaire och
Silfverjau hitta på att vara; men dermed menar jag, att
vara ett söndagsbarn lill anden, till sinnet, lill hjertat. Ty
det rena kan blott närma sig det som rent är, och det
öfÖrgäiigliga endast den, som redan här på jorden söker
föra elt oförgängligt lif. Derföre förnekar den stora hopen
all dylik gemenskap, och handlar härutinnan konsequent,
emedan han med sig sjelf och i en dunkel aning inser, att
han är alltför besmillelig, att hoppas hafva den äran umgås
med erke-englar och keruber. Ä en annan sida tycker
den sig vara nog god att hafva att skaffa med motparten, och
ergo gifvas hvarken englar eller djeflar. Men låtom oss
vända samtalet på andra ämnen. Skulle en tredje person
händelsevis få höra oss, tro mig, ban skrattade oss midt i
ansigtet, och vi skulle nästa dag hälsas för Svedenborgare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
