Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
för mig flere bekanta, hvilka berättade, att äfven de hade
blifvit bjudne till landtrcsan. Jag anmärkte, det jag
svårligen kunde medfölja, emedan mina förderfvade
remtyg satte mig ur stånd dertill ; att’ 11 dem lagade, droge
långt ut på tiden, då handtverkare sällan äro påpassliga och
ordhållna, ännu mindre mot en på stället så obekant person
som jag. Mina vänner lofvade draga forsorg derom.
Seldonen afskickades till vederbörlig sadelmakare, hvilken
verkligen, till sin och hela skråets heder, punktligt uppfyllde
sitt löfte. Vi aftågade alltså tidigt på den utsatta dagen,
under ett behagligt sommarväder. Glädje och liflighet
spridde sig på alla ansigten. Mot kl. 10 hunno vi fram, efter
att hafva rastat på några ställen. Man emottog oss vänligt
och gästfritt, vi frukosterade, sjöngo, rodde, spatserade, åto
middag, rökte, drucko kaffe, togo oss en lur, punschade,
talade i politik, vitterhet och Gud vet allt hvad,
musicerade, kastade smörgåsar, sprungo enklek, superade, togo
farväl ocb hemkommo midt i natten, mätta, sömniga, dammiga
och ytterst trötta.
Om morgonen derpå knackade det på min dörr ganska
tidigt. Jag bad den besökande stiga in. Visiten tycktes
mig något ovanlig; men då jag just icke lät störa mig,
tog jag alltsammans mycket lugnt. Jag igenkände
genast i den inträdande en ungdomskamrat till min vän, bad
bonom sitta ned och ursäkta, att jag ännu icke var
uppstigen. Började derpå beskrifva gårdagsfarden, den
behagliga väderleken och huru trefligt jag tillbragt timmarne på
landet. Intet svar. Personen satt dyster och tankfull.
Detta gjorde mig uppmärksam, af hvilken anledning jag
till-sporde honom, huru det stod till? Dervid steg han upp,
tåreströmmar störtade från hans ögon; han syntes mig alldeles
utom sig. »Huru är det fatt», utropade jag! — »O!»
svarade ban, »det är "någonting så olyckligt, som tilldragit sig,
alt jag ej kan berätta eller uttala det.» — Härpå gick
han fram och tillbaka öfver golfvet och vred händerna. Är
menniskan galen eller har ban begått någon illgerning,
tänkte jag för mig sjelf och tillade: »om någon olycka händt,
så måtte anledningen till edert besök vara, att af mig för
tillfället hemta råd, tröst eller biträde. Hvad har händt!
Rör det er egen person, eller någon annan?» — »Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
