- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
249

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249

mig», svarade han med qväfd röst. DS rann mig i sinnet
den syn, jag om natten några dagar förut ägt, hvarpå jag
hastigt inföll: »nå då rör det visst vår unge vän. Han är
död, han är drunknad.» — »Drunknad, ja det är han, men
hur vet min herre det», fick jag till svar. — »Det kan jag
icke säga. Men det faller mig så in, i anledning af den
syn, hvilken jag hade för en tid sedan. Likväl», fortfor
jag, »säg mig, är det då verkligen sannt hvad ni berättar?
Det förekommer mig som vore alltsammans blott en dröm.»
— »Ja, tyvärr! mer än sannt», suckade han, och en ny
flod af tårar vätte hans skälfvande kinder.

»Besynnerligt», mumlade jag för mig sjelf, på en gång
uppskakad och bestört; »huru har denna olyckshändelse
tillgått? Sätt er ned och förtälj mig något härom.» — Sedan
den besökande något återhemtat sig, omtalade han följande:

Samma dag, då jag begaf mig till landet, hade
ynglingen beslutit att morgonen derpå, företaga sin färd till
baron D. Hans koffert hade stått framdragen på^ golfvet, alla
kläder, musikalier och böcker voro inpackade, violen inlagd
i sin låda och allt i ordning. Emedan han ej ägde sig
bekant min bortresa, hade han förut på förmiddagen gjort ett
besök i min boning, för att säga sitt farväl. Då han funnit
dörren läst, hade han med krita tecknat något derutanpå.
Jag steg upp och såg efter. Der stod verkligen: För att
taga afsked. Oin natten, när jag hemkom, hade jag i
mörkret och hastigheten ej blifvit varse skriften.

Sedan han sålunda förgäfves sökt mig, hade han
uppgått till några af sina kamrater, der yttrat sin ledsnad
öfver att ej hafva träffat mig, med tillägg: att han hade
något vigtigt alt anförtro, rörande sin framtid, men hvilket
han en annan gång skriftligen skulle meddela. Hvad detta
kunde angå, visste man icke. Derpå hade han föreslagit
kamraterna, att, vid middagsstunden, gösa sällskap och bada
i den utanför staden belägna strömmen. Sagdt och gjordt,
de vandrade åstad. Ynglingen, som var god simmare, hann
med lätthet öfver till andra stranden; men när ban skulle
återvända och kora midt i strömfåran, ropade ban: »jag
sjunker, jag förmår icke mer.» Med pilens snabbhet
skyndade då en af kamraterne till hjelp, dykade ned och fattade
honom i lockarne. Men hördan var för tung, locken för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free