- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
251

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

251

midt öfver den flytande rosen låg ned i djupet på en klar
sandbotten, den begråtne och saknade. Jag tillropade de
öfrige att skynda till biträde. Utan möda uppdrogo vi den
döda kroppen. Med armarne i kors öfver bröstet hade han
legat i vattnet, ocb i denna ställning förde vi honom i land.
På den gröna gräsmattan hvilade han nu, lika skön ébm i
lifvet. Ingen strimma, ingen den minsta ripa syntes på
hans täcka former, så lätt och mildt hade naturen behandlat
sitt barn. Han låg liksom sofvande. Munnens rosor voro
ha]föppna, på kinderna brann ännu lifvets purpurfärg, och
kring den ädla, snöhvita pannan föllo som förr de af
vat-tenperlor skimrande Jockarne i behagliga ringlar. Sjelf en
blomma, af döden bruten, hvilade han nu bland blommor.
Stumma stodo vännerna omkring; men djupt blödde såret i
deras hjerta. Ändtligen insveptes han i ett snöhvitt linne,
och på bröstet fastade jag den narciss, hvilken, såsom en
trogen afbild af honom sjelf, aldraförst visade oss vägen till
hans återfinnande. Snart kommo modern och syskonen,
klagande och sörjande. Jag förmådde ej uthärda denna
anblick, kastade mig under elt träd för att, i strömmande
tårar, lätta mitt beklämda hjerta.

Snart spridde sig berättelsen om hans bedröfliga slut
till allas öron. Hela staden var försänkt i sorg; ty alla
hade älskat den intagande ynglingen. Äfven små barn
fram-lallade: »Gustaf är död», och de. liknöjdaste sinnen funno sig
uppskakade af denna händelse. Den, bv-ilken dock djupast
kände förlusten, och det så mycket våldsammare, emedan
den bittra saknaden ej vågade yttra sig, var en af stadens
fagraste tärnor. Hon hade länge i hemlighet älskat den
bortgångne. Bekantskapen hade tagit sin begynnelse
dermed, att ynglingen dagligen gått och undervisat henne i
musik. Huruvida han tillbaka hyste samma ömma böjelse,
är oss obekant, åtminstone hade han aldrig tillkännagifvit
något sådant, hvarken för henne eller sina förtrogne.
Kanske afhöll honom vördnaden och den stora skillnaden i rang;
ty hon var dotter af en rik och förnäm adelsman.
Emellertid älskade Claudine den sköna ynglingen, med alla ett
sjuttonårigt hjertas blyga, rena o«h himmelska känslor. Och
troligen var icke hon den enda, ty hvarest han visade sig,
voro skönhetens blickar fästade på honoai; en lätt hvisk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free