- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
253

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253

det andra på myrtenträdet. Ledsnade hon dervid, ilade hon
till klaveret och slog derpä orediga, förtviflade toner. Ej
sällan uppspratt hon midt under musiken och ropade: »han
kommer»; men hejdade sig under en djup suck: »nej! han
kommer aldrig, han är död!» — Dessa sednare ord uttalade
hon med en så djup,| hemsk och melankolisk stämma, att
det skakade allas hjerta.

På femte dagen efter den bedröfliga katastrofen, sked’
de den högtidligt sorgliga begrafningen. Den var enkel och.
anspråkslös; men vacker och värdig. Den afbrutna
narcis-san prydde, ehuru bleknad, ynglingens bröst, och en krans
af friska liljor, myrten och violer, flätad af den klagande
flickans egen hand, slingrade sig kring bons lockiga
hufvud. Orgelns brusande toner, ungdoms- ocb
vänskapstå-rarne vid båren, den snyftande folkskaran, aftonsolens
purpurstrålar på den svarta beklädningen, allt bidrog att
uppröra hjerta och känsla. Der stod nu hans kista på samma
rum i templet, der ban sjelf stått med mig den afton, då
vi sade hvarandra vårt trofasta farväl. Nu som då sken
qvällsolen in genom fönstren; men ej såsom nu för ett
liktåg. Nu som då talade vännen till mig; men ej "såsom
nu förklarad och himmelsk. Nu som då runnö tårar; men
ej som nu den eviga saknadens och sorgens. Nu som då
stod jag del eviga nära; men ej som nu liksom vid dess
ingångsport. Hvilken dyster sympathi och dock så ljuf!

Efter slutad begrafning i kyrkan följde vi hans
jordiska qvarlefvor till sin hvilostad. På samma rum, der
jag första gängen hade sett honom, var nu hans graf
uppkastad. Hans önskan hade gält i fullbordan, att der fö sitt
griftläger. Sorgliga syn! din kista nedsänkes, o yngling!
jag skådar dig aldrig åter. Slumra ljuft under de gröna
torfvorna! Stelnade stå de vågor, som gå på dödens haf,
de högresta grifterna! Der brusar och stormar ej mer.
Hvila lugnt! Morgonens och aftonens dagg skola fukta ditt
stoft, äfven sedan alla de, som vid din bortgång greto
saknadens bittra tårar, längesedan äro förmultnade.

Jag kunde icke återvända hem. Mitt hjerta var
sönderslitet. Jag irrade länge af och an i en nära intill
belägen skogspark. Trött och utmattad återgick jag
slutligen till kyrkogården, och satte mig ned bredvid grafven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free