Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Aftonen hade inbrutit. Stor och klar skimrade månen i
sitt fulla sken öfver fälten. Daggen glittrade på löfveii.
Ett sak I a sus for fram öfver gräsen. Blommorna lutade
sig mot hvarandra, liksom kystes de och sade god natt.
Mina tårar började strömma. Huru orent, befläckadt och
fullt med fel förekom mig ej mitt eget hjerta, när jag nu
tänkte på den hädangångne, förklarade! Hur ringa värdig
hans vänskap! I dylika stunder, hur skön, huru himmelsk,
hur majestätisk, huru älskelig står icke dygden i sin gloria
framför oss! Huru öppnar sig icke liksom portarne till
sjelfva evigheten, och en sakta smekning från fullkomligare
verldar träder oss till mötes! Länge satt jag så
drömmande, då en snöhvit gestalt kom sakta framskridande mellan
kyrkogårdens grifter. »Är det väl den förklarade», suckade
jag, »som nalkas mig?» — Jag rycktes snart ur min villa,
när jag upptäckte, att det var den sörjande flickan. Jag
vek åt sidan inåt en gång. Hon framträdde till griften,
och planterade på mullhögen en lilja, strödde blommor och
myrten rundtomkring, fuktade af hennes gråt. Hvem vill
störa sorgen? Jag stod stilla; men lika ymnigt flöto mina
tårar, som den hopplösa tärnans.
Mot midnatten hemkom jag till min boning och gick till
hvila; men det var mig omöjligt att fa en blund i ögonen.
Som månen sken starkt in på väggen, uppsteg jag och
neddrog gardinen för att åstadkomma en mera sömnlockande
skymning. Det var i all fall så ljust i rummet, att mitt
öga utan möda kunde se de ringaste föremål. Straxt efter
midnatt hörde jag en underlig knäppning på dörren.
»Kanske är hon ej fullkomligt läst», tänkte jag, steg upp och
undersökte. Dörren var ganska väl’ tilldragen. En stund
derpå hörde jag något liksom traska i rummet och röra vid
mina papper på bordet, hvilket stod midt öfver vid väggen
på andra sidan. Jag blickade deråt, och hvem kan
föreställa sig min förskräckelse, då jag såg den aflidne,
lifs-lefvande stå framför mig, lutad mot bordskanten, liksom
hade han stått och läst i något af pappren. Han var klädd
i sin hvardagsdrägt, och med grön mössa på hufvudet.
Här var hjeltemodet förbi. En kall rysning genomlopp
mina ådror, jag svepte täcket öfver hufvudet och blundade
med ögonen. I samma stund genomfor mig den mera san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
