Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
sade tankeii: »Hvad har du att frukta? Är det en
verklighet, så behöfver du ej vara rädd j det kan ej vara något
ondt i besöket. Säkert är han ett ljusens barn. Skulle
det åter vara ett spel af din uppskakade inbillning, så
mycket dåraktigare. Fatta mod och undersök!» — Jag kastade
täcket från hufvudet, och blickade åt bordet. Synen var
försvunnen. Jag låg länge och väntade dess förnyande; men
fåfängt. Slutligen gick jag upp för att efterse, hvilka
papper befunno sig på bordet, och i hvilket företrädesvis
den aflidne blickat. En kallsvett genomilade mig, då bland
det första min hand fattade, var den lapp, hvarpå stod
skrifvet: Säll den, som får hvila i grafven. Nu påminte
jag mig det gifna löftet, att, i fall af ynglingens död före
mig, författa öfver honom en grafskrift med nämnde thema.
Jag upphissade gardinen, och i månens bleka skimmer
tecknade jag följande okonstlade ord:
Säll den, som från verldens gycklande ståt
Får föras till grafven!
På jorden är jemmer, klagan och gråt
Från vaggan till grafven.
Se, rosen är vissnad och ligger på bår
Och gömmes i grafven.
Från sörjande ögat rinner en tår
Med suck ned i grafven.
Man tänkte: din moders framtida hopp
Du blifver till grafven,
Men, ack! uti vårdagen slöt du din knopp,
Och sänktes i grafven.
Dock lycklig är du, som nu sofver så lugnt
I stormfria grafven!
På jorden är lifvet oroligt och tungt,
Från vaggan till grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
