- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
261

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

261

ster, basuiiaslütare, violinister, Iriangelpinglare och ett skräp
potpouri af åtskilliga dilettanter, somliga med halsar, andra
till det mesta med goda magar och slukande matlust.
Monsieur Trippendans, med detta småleende, hvilket endast
hofvets eller ett grefligt solsken kan uppväcka, slog sig
genast ned bland damerna; först med några artigbeter till
värdinnan, derpå till en och annan bedagad matrona, och
sist, genom dessa trappsteg, till husets tvenne döttrar.
Samtalet vändes till en början på Hvita Frun; sedan det
var vändt på alla kanter, kom det på sednaste spektakler,
baler, dinéer på hofvet, aftonbladet, Tegnérs Frithiof,"
harmoniska sällskapet och herr grefve Fersens fullblodshäst.
För det mesta ordade han sjelf, och när detta tröt,
framtog han flöjten för att visa, på hvad sätt man borde gripa
med fingren på klaffarne.

»Herr hofpredikant», ropades det slutligen. Det var
baronen, som vinkade. »Var så god», sade denne, »och
traktera oss litet på flöjt ur Hvita Frun.» Kontrabasisterne,
violinspelarne ocb sångareflocken makade sig med mysteriösa
miner ett stycke undan. »Den der är ju blott en narr»,
tillade en rödbrusig valthornist hell sakta till sin
närstående granne. »Han vet platt ingen ting, och löper hela
Stockholm omkring med sin Hvita Fru.»

Nu må man märka, att för fruntimmers öron en flöjt
élår sig bättre ut i rum än månget annat instrument. Dess
toner uttala någonting så godt och menlöst. De erinra om
det oskyldiga herdelifvet. Sjelfva instrumentet äger också
ett nätt, och, om vi så våga uttrycka oss, trippendansisk
hofpredikanterligt utseende. Hvita Frun spelades, det
förstås. Efter utförandet af åtskilliga stycken, ropade flere
damer: »charmant!» och det var ej utan, alt både fröken
Mathilda och Rosalie tyckte flöjtblåsningen vara litet
små-hygglig. Äfven de uppstego, nego och tackade, och
Mathilda tillade: »det är alltför lyckligt, alt hafva en så
utmärkt talang, som herr hofpredikant äger.» Monsieur
Trippendans var äfven sjelf förtjust, likväl ej så mycket
öfver bifallet, ty dervid var han van, men öfver det
smickrande sätt, hvarpå de båda sköna fröknarne upptagit hans
musik. Detta gaf honom mod att blåsa ännu några
stycken, Försöket var dock opolitiskt. Damerna hade hört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free