Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
nog, och munnarne varit för länge tillstoppade. De
tarf-vade rörelse. AF höflighet måste de ännu en halftimma
hvila pä lästen, innan munnlädret ånyo fick komma i gång.
Detta väckte ledsnad och afsmak.
Vid supéen, sedan flöjten åter blifvit stoppad i
fic-kau och Hvita Frun nedlagd i hattkullen, sökte monsieur
Trippendans att klänga sig upp förbi några tjocka
tenorröster, för alt fö plats vid en silfverstämma, vi mena fröken
Mathilda. Det lyckades tyvärr icke, emedan eu kornett
redan förekommit honom. I stället valde han, såsom flere
andra, att på stående fot, vid de dukade småborden, laga,
hvad man säger, för sig, af det som förefanns, och ej vara
buskablyg, hvarken för kalkonsteken eller maderabuteljen.
Oaktadt den läckra hummerpastejen låg honom likväl
Mathilda mera i fatet, hvadan han tog posto bakom hennes stol,
för att då och då framkasta några artigheter, likväl med
ögat på sned åt småborden, att ej det minsta grand måtte
undgå honom, vare sig af bakelsen eller pudingarne.
Emellertid, ju mera ban betraktade fröken Mathilda, desto
skönare fann han henne; hjertat hadè visserligen skjutit upp
ända mot halsgropen, om ej lyckligtvis en bit tjäderstek
salt stopp derför. När härtill kom, att hon var rik och
Förnäm, hvad göres mer behof för att bli kär af hjertans
grund? Han kunde icke hela lifvet igenom gå och tänka
på Hvita Frun. Äfven hon skulle åldras och komma ur
modet. Alltså friskt kurage! Mer än en monsieur
Trippen-dans har med flöjten spelat sig till en vacker och
gull-vigtig fru.
Vid afskedstagandet, hvilket utgör en allmän
villervalla, dels för de många handtryckningarne och
handkyss-uingarne, dels för sökandet efter hattar, galoscher, pälsar,
öfverkängor, shawlar, käppar oclj Hvita Frun, yttrade
monsieur Trippendans till fröken Mathilda: »Jag tackar för det
agreabla nöjet, alt ha falt äran vara i ert sköna sällskap,
lycklig, om jag äfven kunde säga, att det alltid blefve så.»
— »Blott en så älskvärd varelse som ni skulle kunna förmå
mig dertill», blef svaret. Tiden unnade ej vidare samtal,
emedan den rödbrusiga kontrabasisten kom emellan, för att
sälta upp ena galoschen mot nästippen och syna, om det
vore hans eller icke. Monsieur Trippendans gick alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
