- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
263

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263

förtjust hem. I hänryckningen tryckte han tusende sinom
tusende gånger både Hvita Frun och flöjten till sitt hjerta,
under utrop: »Ack! hvad jag är outsägligen hygglig och
lycklig!»

För att ej slå blå dunster för läsarens ögon (han har
kanske nog många ändå att dragas med), vilja vi genast
gifva den upplysningen, att hela affären var ett misstag.
Fröken Mathilda hörde alldeles icke på, hvad monsieur
Trippen-dans ordade; men på sin kusin, en fröken Havre de Grace,
hvilken sökt öfvertala henne, att vid det nästa harmoniska
sällskapets sammanträde sjunga en solo, hvarpå bon svarat
med ofvan anförda ord: »blott en så älskvärd varelse som
ni» (min kusin! menade hon), »skulle kunna förmå mig
härtill» (nemligen att sjunga solo).

Exegeserne hafva på långt när ej sä mycket bråkat
sin hjerna med den i sig sjelf och i det bela taget solklara
Skriften, som monsieur Trippendans med utläggningen af
fröken Mathildas svar: »Blott en så älskvärd varelse som
ni, skulle kunna jörmä mig härtill.» Hela natten tillbragte
ban sömnlös på sitt läger, att utdraga qvadratroten, den
egentliga succus et sanguis, musten, märgen och
andemeningen af detta språk. Slutsatsen, resultatet och
trosbekännelsen blef slutligen denna: »hon älskar mig, eller
åtminstone lärer jag ej vara henne likgiltig; alltså ännu ett
steg, och hon är min, evigt min. Men huru taga detta
steg? Musiken är ju den trollmagt, som beherrskar
menniskohjertat! Med dess toner har jag aldraförst banat mig
vägen, med dess tillhjelp vill jag äfven fortsätta. Kanske
ett klaver-utdrag ur Hvita Frun, henne tillskickadt, skulle
slå an. Hon spelar säkert fortepiano. Jag såg ett sådant
i salen, när jag tog -min hatt. Hon sade mig med egen
munn, att Hvita Frun var förtjusande. Må ske! det kan
åtminstone tjena till en god begynnelse. Jag kan
efterhand låta derpå följa något annat smått, till exempel ur
Rossini. Men om jag till Hvita Frun skulle våga bifoga en
liten breflapp? Det är ju högst oskyldigt. Det är
dessutom artigt. Jag vill skrifva den i allmänna ordalag;
kanske med en och annan vink.» — Ungefär på detta sätt
öfverlade han med sig sjelf, och fram på förmiddagen var
kla-ver-utdraget färdigt och mycket sirligt och nätt afkopieradt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free