- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
268

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

eder derom. Men mitt lugn ocb eder sällhet fordra det.
Aldrig skulle jag hafva yppat dessa känslor, om icke min
olyckliga belägenhet pressat denna bekännelse från mina af
sorgen bleknade läppar. Farväl! farväl! hälsa den lilla,
snälla flöjten! Ack! hvi är det mig icke förunnadt, alt
något litet profilera af dess melodiska toner? Missbruka ej en.
beklagansvärd flickas förtroende! Dock, edert hjerta är
dertill for ädelt, älskvärdt och ömt. Ni kan ej bedraga mig.
Låt alltsammans vara glömdt. Ensam vill jag bära min
smärta. Lef lyckligare än eder tacksamma och förbindliga
Mathilda. — P. S. Skulle ui bevärdiga mig med elt svar, så
är den person pålitlig och säker, som frambär detta bref.»

Monsieur Trippendans var genast färdig med återsvar.
Den tungaste bördan var afvältad: ovissheten, huruvida
Mathilda älskade honom eller icke. Blolt ett bekymrade: alt
han ej kunde fà se och tala vid henne, och att föräldrarne
hade händelsen sig bekant. Han fattade pennan, doppade
med de nätta fingrarne i bläckhornet en gång, två gånger,
tre gånger, tills det kommit lagom bläck i den bevingade
tankställaren, hvarpå han skref:

»Evigt dyrkansvärda! Hvilka outsägliga känslor,
mäg-ligare än de, som hvälfva sig i Vesuvii-sköte, fatta ej min
själ! Ni olycklig! Visst icke; det är jag, hvilken ej
förunnas skåda eder skönhet, edra behag, lyssna till edra
talanger, eller sång, betrakta edra ögons eld, edra kinders
purpurrodnad, det är jag, jag, som är den sannskyldigt
beklagansvärde. Jag har hela natten vätt milt läger med
mina tårar. Eder bild sväfvar i mina drömmar, förföljer
mig som vaken, ensam ocb i sällskap, på gatan och tre
trappor upp, i sakristian och på predikstolen, vid toiletten och
skrifbordet. Kan ni tillgifva mig min förseelse? Det var
dock icke mitt, men min dumma tjenstepigas fel, att
paketet ej direkte kom i eder hand. Hvad jag beklagar edert
öde! Sällhet, blef du då ingen dödligs lott! Skola tårar
blifva de blommor vi strö mellan hyddan och grafven? Skall
nordanstormen rasa utan uppehör? Renas aldrig lifvets
himmel till full klarhet? Störtar då hagelskuren äfven ned på
sjelfva oskuldens blomma i dalen, medan lundarnes kronor
stå trotsande och orubbeliga? Skall ett evigt brusande härja
lifvets haf, ej blott med skyhöga vågor och stjernlösa nät-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free