- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
278

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

sig omkring. Ingen Hvit Fru. Han besökte logerna; icke
heller der någon hvit tråd, som var synlig. Ändtligen
framskymtade, ungefärligen efter en timmas lid, bland mängden
något hvitt. Det var den länge efterlängtade och
efter-suckade frun. Trippendans skyndade dit, gaf sig med ett
hviskning tillkänna, hvilken den beslöjade damen besvarade
med det öfvereiiskomna tecknet. Man spelade upp till en
vals. Trippendans anhöll att 11 dansa med sin utvalda. Hon
nickade bifall med hufvudet, och valsen började.
Trippendans, hvilken det såsom karl ålåg att föra sin dam,
stretade och spralllade med sina små porslinsben af alla
krafter; men det ville ej rätt gå. Han kunde ej begripa,
att hans dam i hast blifvit så tung, och framställde, ehuru
i mycket förblommerade och sirliga ord, denna anmärkning,
under det de pustade midt på golfvet. — »Jag bar alla mina
juveler och nipper på mig», hviskade denna tillbaka. — Han
försökte ånyo att göra sitt bästa, men det gick lika
rasande; både damen och ban sjelf kommo ur takten och de
måste sluta. Tiden valsade emellertid bättre, och med långt
säkrare och mera afmätta steg. Snart blef klockan 10,
derpå 11 och nu stod visaren på half tolf. Då gaf Hvita
Fruji med ett tecken tillkänna, det stunden vore kommen
att företaga den öfverenskomna flykten. Hon fattade
fördenskull Trippendans under armen. Utkommen på torget
sade hon med fin röst: »Älskade, ögonblicket är kommet,
sora skall afgöra mitt öde! Svär mig vid dessa vittnen i
natlen, dessa tindrande stjernor, att evigt älska mig!» — »Ja!»
framstammade Trippendans, »jag svär.» — »Välan, så sätta
vi oss då upp», tillade Hvita Frun, »omhägnade och
beskyddade af kärlekens genius.» —»Hvart skall jag köra
herrskapet», lät en halft sofvande röst förnimma sig från
kuskbocken. Det var dock icke herr Sommar sjelf. —t- »Till
Pilkrog», sade damen. — »Det skall hin håle göra och icke jag
i kolsvarta mörkret», blef svaret.—»Till Södertelje då?» —
»Icke heller!» — »Till Fittja då?» —- »Icke heller det.» —
»Till Liljeholmen då?» — »Ja, det kan låta höra sig.» —
Kusken gaf nu till en smäll, jemkade sig litet bättre upp
med fötterna på kuskbocken, och vagnen rnllade af.—-»Ack!»
suckade det. i ena hörnet af hyrvagnen; men af förskräc»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free