- Project Runeberg -  Minnen från senare år, 1888-1898 /
85

(1931) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ler förlorande upptäckas blott, då croupiern med sin räfsa
skjutit fram eller tillbaka högar av sedlar eller guldmynt.
De, som omgiva det gröna bordet, äro så livligt
intresserade av spelet, att jag utan att väcka minsta
uppmärksamhet kan skissera några typer. De gamla utgöra
majoriteten, man ser åldriga krymplingar och skrynkliga
gummor tillbringa dagar och nätter därstädes.

Bland dagliga gäster vid ruletten märkes Kristina
Nilsson; hon spelar högt och har hittills haft otur.
Sångerskans forna skönhet och smidiga figur äro förbi; smink
och andra hjälpmedel söka ersätta ungdomsfräschören, och
fetman har infunnit sig. Det säges, att hon blivit döv
och ej hör sin egen röst samt därför upphört med att
sjunga. Hon bor tillika med sin man, C:te Miranda, och
dennes dotter på Hotel du Louvre i Mentone men
undviker allt umgänge med de svenskar, hon dagligen ser vid
table d’hoten. Däribland är vår konsul på platsen, Grubb,
hovintendenten Rehn med familj, fru Liljevalch och fröken
Hofstedt samt förre ministern Lindstrand, vilken
sistnämnde, nyligen skild från sin fru, född Thyselius,
passerar vintern här.

Då han som minister i Rom för några år sedan var i
Stockholm och uppvaktade kungen, anmodade H. Maj:t
honom att gifta sig, sägande: »Jag önskar att mina
ministrar äro gifta». — »Jag begär ej bättre», svarade L.,
»men jag har varit så länge utrikes, att jag ej känner någon
här i landet, som skulle passa till hustru åt mig.» — »Jag
vet en, som skulle passa dig förträffligt», genmälte
kungen, »hon är ung, vacker och behaglig, har en förtjusande
röst och är änka efter en diplomat, fru Anduaga.» —
»Men jag känner alls inte familjen Thyselius.» — »Låt
presentera dig i huset, jag garanterar, att du blir antagen.»
Sagt och gjort; tre veckor därefter var Lindstrand gift
och på väg till Rom. Hans fru blev där snart på modet
och lyste i stora världen, där hennes blonda hår och vackra
sångröst skaffade henne många beundrare. Men L. själv,
för länge ungkarl och av ett kyligt temperament, var och
förblev iskall mot sin unga fru. Den enda smekning, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:00:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfminn88/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free